Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POETAST 1etas4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er; l. POETASTER -tas4ter, m.||ig.; best. -n; pl. -trar ((†) -trer Kellgren, Atterbom Siare 2: 215 (1843)).
Ordformer
(-ast 1799 (: Poëtaster, pl.), 1835 osv. -aster (1766: poetastrar, pl.), 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. poetaster, ä. fr. poetastre, nylat. poetaster; bildat till POET med den lat. allmänt nedsättande (urspr. ofullständig likhet uttryckande) avledn.-ändelsen -aster. — Jfr KRITIKASTER]
(numera mindre br.; med nedsättande bet.) usel l. eländig l. dålig poet; versmakare, rimsmed, versskrivare. Hof Underr. 99 (1766). Du Poëtastrers magra kön, / Som visst, till dina synders lön, / Af hungrens Gud dig lärt att rimma. Kellgren (SVS) 1: 266 (1778). Kärleken, hvarförutan åtminstone ej en Poët, icke ens en poëtast kan lefva. Tegnér (WB) 7: 529 (1835). Johanson SpeglL 103 (1912, 1926).
Avledn.: POETASTERI, n. (†) versmakeri, rimmeri. Hjärne DagDrabbn. 22 (i handl. fr. 1803). Skarstedt Pennfäkt. 175 (1897). Ekbohrn (1904).
POETASTRISK, adj. (nedsättande, †) poetisk (se d. o. 1). Poetastriska hjernor. AB 1838, nr 97, s. 2.

 

Spalt P 1340 band 20, 1953

Webbansvarig