Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLLRA pol3ra2, förr äv. PULLRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(poll- 1892 osv. pull- 1789 (: pullrig), 1791—1807)
Etymologi
[sv. dial. pollra, bubbla; möjl. uppkommet gm metates av PORLA, sbst.1, l. bildat till POLLRA, v.; jfr dock sv. dial. polla, bubbla, nor. dial. pull, pulder, vattenvirvel, shetl. pulter, pollter, upprördhet hos havet, stark ström m. m. (jfr POLLRA, v.)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (skum- l. vatten)bubbla. Det kom några pollror i vattnet (efter skottet). FrSkog. 136 (1892).
2) (†) bärgv. hålighet l. blåsa hos ett mineral(s o. d. brott). VetAH 1791, s. 215. Möller (1807).
Ssg (till 1): POLLER-STRÄNG, r. [jfr sv. dial. (Uppl.) pollerstren] (tillf., bygdemålsfärgat) sträng (i vatten) av bubblor l. skum. En vitpärlande pollersträng i strandskvalpet. Barthel Ramsöpojk. 35 (1928).
Avledn. (till 2): POLLRIG, adj. (pullrig) (†) bärgv. om (brott hos) mineral o. d.: blåsig (se blåsig, adj.1 4). VetAH 1789, s. 246. Möller (1807).

 

Spalt P 1426 band 20, 1953

Webbansvarig