Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLONÄS pol1onä4s l. på1l-, stundom äv. pωl1– l. pω1l-, l. -ωn-, r. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. POLONESSA, sbst.
I. mus. o. dans. (den av synkoper, cesurer o. slutfall på svag taktdel karakteriserade, starkt särpräglade musiken till) ett slags urspr. polsk dans i trefjärdedelstakt o. måttligt tempo, som var vanlig i sht i 1700-talets Europa o. (i avs. på melodierna) blev föregångare till bl. a. den svenska sextondelspolskan; äv.: musik- l. sångstycke i allmänhet med dessa musikaliska särdrag; ngn gg äv. om sextondelspolska; äv. (o. om nutida förh. vanl.) om en (ofta som inledningsdans vid baler använd) promenaddans inledd med en pompös o. gravitetisk tur (vari de dansande, som först gå parvis i kolonn, gm parens resp. de allt bredare ”rotarnas” avvikande växelvis åt vänster o. åt höger samt förening med varandra bakerst i kolonnen till slut stå på ett mindre antal, stundom två linjer) o. avslutad med en livligare tur, vari par efter par ”galopperar” mellan två led bildade av de övriga dansande (jfr PROMENAD-POLONÄS). SvLandsm. XII. 5: 18 (1721). (Hon) sjöng .. en vacker .. Polonaise. JournLTh. 1810, s. 499. Polonaise öfver Brudtärnornas Folkvisa uti Operan Friskytten, för Forte-Piano. DA 1824, nr 20, s. 5. (Prins Carl) dansade .. polonaisen med gamla grefvinnan Brahe. Hellberg Samtida 7: 167 (1872). Att svenska folket av den under Karl XII importerade polonäsen upptog .. endast melodierna. Landsm. XII. 5: 24 (1893). Den egentliga polonäsen eller säxtondelspolskan. Därs. 25. Moberg TonkHVäst. 2: 137 (1935).
II. [under 1700-talet utövade den östeuropeiska klädedräkten ett visst inflytande på de västeuropeiska moderna] (förr, i sht om förh. i slutet av 1700-talet samt på 1870- o. 1880-talen) halvlång överklänning som ofta hade längre bakvåd o. vars framtill öppna kjol var rynkad l. veckad l. draperades i stora ”bubblor” vid sidorna o. baktill. Palmstedt Res. 55 (1778). Sidentygz Kortel med Polonais och Kofta. BoupptVäxjö 1784. Din hemväfda Polonoise af spritade Silkeslappar med .. Garneringen. SP 1792, nr 258, s. 2. Benedictsson Peng. 171 (1885). HantvB I. 8. 2: 443 (1940; om ä. förh.).
Spalt P 1428 band 20, 1953