| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POMONA pomå3na2 l. pω-, l. -mω3-, stundom 040, f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an.
1) i den romerska mytologien: namn på fruktträdens o. (träd)-frukternas speciella gudinna; ofta använt ss. personifikation av naturens förmåga att alstra frukter. Wennerdahl (1748). Pomonas skatter. Eneroth Pom. 1: 55 (1864). Flora och Pomona. Karlfeldt (1906; titel på diktsamling).
2) [jfr FLORA 3] sammanfattningen av alla de fruktsorter (av ett visst slag) som finnas inom ett visst område l. under ett visst tidsskede. Abelin Frukt 14 (1902). Stenålderns pomona. SvPomolFÅ 1905, s. 41.
Spalt P 1452 band 20, 1953