Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PONTIFIKAL pon1tifika4l l. 01—, adj.
Ordformer
(förr äv. -fic-)
Etymologi
[jfr t. pontifikal, eng. o. fr. pontifical; av lat. pontificalis, översteprästerlig, till pontifex (se PONTIFEX)]
1) om förh. i det gamla romerska riket: som utgöres av l. har samband med pontifices; i ssgr.
2) kyrkl. i sht om romerskkatolska förh.: biskoplig; påvlig; äv. bildl. l. oeg. Den pontificala mässan. Tersmeden Mem. 2: 256 (1736). Den pontificala drägten. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 6. Det pontifikala sätt han använde att tala. Laurin 2Minn. 266 (1930).
Ssgr (i allm. till 2; kyrkl.; utom i -mässa bl. om romersk-katolska förh.): PONTIFIKAL-HANDSKE. handske hörande till den biskopliga ämbetsdräkten. 3NF 3: 366 (1924). —
(1) -KOLLEGIUM. hist. i det gamla romerska riket: prästkollegium som bildades av pontifices. Sundén RomAnt. 337 (1903). —
-MÄSSA, r. l. f. högtidlig mässa förrättad av en högre prelat (biskop resp. påven); vanl. (o. i eg. anv. bl.) om romersk-katolska förh.; mera tillf. äv. (i vissa högkyrkliga kretsar) om dylik mässa inom svenska kyrkan. PT 1908, nr 213 A, s. 2. Serner Gladiat. 172 (1943). —
-SKO, r. l. m. jfr -handske. 3NF 3: 366 (1924). —
-STRUMPA. jfr -handske. 2NF 27: 376 (1918).
Avledn.: PONTIFIKALISK, adj. (tillf.) kyrkl. till 2; i sht om romersk-katolska förh.: pontifikal, biskoplig; påvlig. Wall Männ. 124 (1926).

 

Spalt P 1459 band 20, 1953

Webbansvarig