| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PORSA, v.2; pr. sg. -ar.
(†) uppträda kaxigt l. drygt l. morskt l. ”nosigt”, ”morska upp” l. ”mopsa” sig; övermodigt o. morskt opponera sig mot ngn annans mening l. hålla på sin egen; propsa; fnysa (åt ngt); ”bråka” l. dyl. Effter någhra ähre som så fast porsa, och göra sigh theröfver misslynt, at man säger trälar plägade i förtijden köpas och sällias så väl i Sverige, som annor land. LPetri Kr. 83 (1559). När som theras synd hon straffas effter Herrans befalningh aff Predicanternar, spotte the, rista huffuudhen, portzsa och hoota them medh alt ondt. PPGothus Und. B 7 a (1590). När man .. sätter Gudz ord baak om sigh, och åt them pörssar och leer. Därs. Hh 5 b. (Djävulen) fräser och pårsar .. som en galen Menniskia och wilsinnadt Fiende. Rudbeckius Luther Cat. 186 (1667). — Anm. Ordets bet. är icke fullt klar; jfr (med annan ordförklaring o. delvis annan etymologi) Dahlgren Gl. (1890; under porsa o. pörsa).
Spalt P 1480 band 20, 1953