| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POSERA pose4ra l. pω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) inta l. anta l. stå i pose (se POSE, sbst.1 1); stå l. sitta modell; äv. bildl. AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 207. En del tillfälliga modeller, hvilka posera mot betalning. Pauli Konstn. 115 (1886, 1913). VL 1906, nr 91, s. 2 (bildl.). DN(A) 1933, nr 238, s. 24.
2) inta ställning l. attityd l. pose (se POSE, sbst.1 2) för att imponera på ngn l. för att väcka uppmärksamhet; göra sig till, göra sig märkvärdig, vara tillgjord; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som utmärkes av stela l. anspråksfulla poser o. d.; äv.: som går ut på effektsökeri o. d. Posera som (förr ngn gg äv. för) ngt, ge sig sken av att vara ngt, uppträda som ngt. Snällp. 1848, nr 9, s. 2. I början af en bekantskap poserar man gärna en smula för hvarandra. Söderberg Hist. 90 (1898). (Litteratörerna) älska alla att posera för ett slags naturgenier. Söderhjelm Brytn. 219 (1901). (Talet) lät högstämt men (det var) .. i grunden .. odrägligt självbelåtet och poserande. Siwertz Fribilj. 207 (1943). särsk. (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: tillgjord, poserande. SD(L) 1899, nr 389, s. 3.
Spalt P 1526 band 20, 1953