Publicerad 1954   Lämna synpunkter
POSSESSION pos1eʃω4n l. -äʃ- (påssäschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. possession; av lat. possessio (gen. -ōnis), vbalsbst. till possidere (se POSSEDERA)]
1) (numera knappast br.) abstr.: förhållandet att besitta l. äga ngt; besittning (se d. o. 1 a); förr ngn gg äv.: äganderätt. RA I. 1: 227 (1538). Att defendera och försware hwad H:s K. M:t uthi possession och handom hafwer. Därs. II. 2: 121 (1617). Verd. 1890, s. 299 (konkretare). 2NF (1915). — särsk. (†) i vissa uttr.
a) sitta i possession av ngt, ha ngt i besittning, inneha ngt. RARP 10: 99 (1668). 2RARP 2: 361 (1723).
b) sätta sig i possession av ngt l. sätta sig i ngts possession, äv. taga ngt (ut)i possession l. taga possession av ngt, sätta sig i besittning av ngt, ta ngt i besittning, bemäktiga sig ngt. RARP V. 1: 250 (1654). Man säger at Fransoserne skola hafwa tagit Staden Tanger i possession. OSPT 1686, nr 32, s. 7. (Han) har .. sat sig i possession af en inbergad 1/4 på stomben med höö och säd. VDAkt. 1760, nr 187. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 157 (1809).
c) sättas utur possession av ngt, frånhändas ngt. VDAkt. 1756, nr 439.
d) bekomma ngt i possession l. komma i possession av ngt l. komma i ngts possession l. träda i possession av ngt, få ngt i besittning, få makt över ngt. G1R 29: 752 (1560). Huru som Churfursten .. må komma i stadhens possession igen. SvTr. V. 1: 777 (1632). LReg. 424 (1662). (Köparen) är kommen deraf (dvs. av gården) i werckelig possession och besittning. FörarbSvLag 7: 267 (1695). Jag (har) icke trädt i possession af något arf. Almqvist AmH 2: 130 (1840).
e) (ut)i en rolig possession, i okvald besittning. Schroderus Os. III. 2: 241 (1635). Därs. 361.
2) (numera föga br.) konkret: lantegendom, gods, (mindre) herrgård; förr äv. allmännare: egendom, besittning. G1R 29: 682 (1560). (Bondeståndet) hafver en hel hop possessioner af jord i vårt Land. AdP 1800, s. 1054. Domnarfvets .. storartade jernverk, numera Stora Kopparbergs bergslags förnämsta possession. VLS 92 (1885). Granqvist Grev. 1: 155 (1931). 2SvUppslB (1952). — jfr JORD-POSSESSION. — särsk.: besittning (se d. o. 1 b α); lydland, koloni. Djurberg GeogrUngd. 447 (1781). Ascension är en diminutiv possesion. VFl. 1929, s. 95.
Ssg (1): POSSESSIONS-RÄTT, r. l. m. (†) jur. besittningsrätt. Boström 2: 419 (1859).
Avledn.: POSSESSIONARIE, m. [jfr ä. eng. possessionary, sbst., ä. fr. possessionnaire, adj.] (†) till 1: ägare l. innehavare (av ngt). Vi samtelige Possessionarier af egendom. VDAkt. 1774, nr 319. —
POSSESSIONERAD, p. adj. [jfr fr. possessionné] (†) till 2: besutten. Rabenius Kam. § 425 (1825). En .. fattig och otillräckligt possessionerad adel. Geijer I. 7: 267 (1829).

 

Spalt P 1538 band 20, 1954

Webbansvarig