| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POSTAMENT pos1tamän4t, n. ((†) r. l. m. HovförtärSthm 1756, s. 4022); best. -et; pl. = (Meurman (1847) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Mollet Lustg. E 2 a (1651), Östergren (1935)).
1) byggn. (för staty, kolonn, (större) prydnadsföremål o. d. avsedd) fotställning (ofta i form av en kort, fyrkantig pelare l. framskjutande från basen på en byggnad l. dyl.); plint, sockel; jfr PIEDESTAL 1. Skola Beläten på sine Posamenter sättias. Mollet Lustg. E 2 a (1651). 2SvKulturb. 1—2: 222 (1713; del av skåp). Att .. skorstenarne .. äro uppförda på qvadratiska postament. TT 1875, s. 79. Postamentet (till den romerska kolonnen) är ett tärningsformigt fotstycke, bestående af fot, lif och krön. Hahr ArkitH 106 (1902). KyrkohÅ 1935, s. 126 (del av kyrkorgel). Pelarna (till galgen) .. vilade på ett murat ringformigt postament. SvFolket 4: 181 (1939). Framförställda figurer .. vilande på (från skrinet) utskjutande postament. Fatab. 1947, s. 50. — särsk.
b) (†) på husvägg: liten kringgärdad avsats l. balkong för blomkrukor. Almqvist GMim. 2: 31, 38 (1842).
c) (†) om väggdekorationer (på empirhus) utgörande efterbildningar i trä av hörnkedjor; möjl. äv. om (visst) parti av en rusticerad bottenvåning(s vägg). Listvärk vnder taket och Lister omkring öfversta postement. VGR 1741, Verif. s. 179 (bet. oviss). Refflade postamenter och quadror (pryda husets ytterfoder). 2SvKulturb. 1—2: 160 (1797).
d) bildl. Tegnér (WB) 3: 475 (1821). Ett ideellt postament under den kungliga teaterkommittén. SvD(A) 1933, nr 29, s. 8. särsk. (tillf.) om persons bakdel. Postamentet invid pulpeten / Sin trädsmak tar. Wadman Saml. 1: 154 (1830).
2) (†) post (se POST, sbst.5 1 a), ramvärk (för dörr o. d.). (Sv.) Postament .. (Fr.) Chambranle. Nordforss (1805). De väldiga ekdörrarne vid ingången äro infattade i postament af huggen granit. IllSv. 2: 144 (1886).
-LIST. (-ment-) [jfr d. postamentlist(e)] (mera tillf.) bröstningslist; jfr postament 1 c. Sturtzenbecher 390 (1805).
Spalt P 1595 band 20, 1954