POTESTET, f.
Etymologi
[jfr t. potestat, potestät, ä. eng. potestate, ffr. potestat, it. podestà; av lat. potestas (gen. -ātis), makt, avledn. av potis, mäktig (se POTENT)]
(†) makt, förmåga; särsk. i uttr. stå i ngns potestet, stå i ngns makt. RP 3: 130 (1633). HB 3: 187 (1688).
Spalt P 1625 band 20, 1954
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se