Publicerad 1954   Lämna synpunkter
POTTHUND pot3~hun2d, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. POTTUNG l. POTTUNGE?, r. l. m., anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(port- 1883. pot- 1569. pott- (-å-) 1569—1908. put- 1594—1916. putt- 1600. -hund 1569—1916. -ungar, pl. 1793—1848)
Etymologi
[jfr ä. d. pothund, porthund samt ä. eng. pot-gun; sannol. av POTT, sbst.3, l. POTTA, sbst., o. HUND (jfr HUND, sbst.1 6); formen port- beror på felaktig anslutning till PORT, sbst.1]
(förr) benämning på ett slags i ä. tid använd lättare artilleripjäs med kort eldrör för avskjutande av kartescher l. skott bestående av skrot o. hagel l. av kulor av järn l. bly. ArkliR 1569, avd. 1 A. Ettusen små Putthundar, anten vtaf Koppar eller Jern. SUFinlH 1: 85 (1600). Stormstycken och porthundar för graf- och portförsvar inom fästena. Holmberg Artill. 3: 188 (1883). 2NF 25: 772 (1916).

 

Spalt P 1634 band 20, 1954

Webbansvarig