| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRAKTISK prak4tisk, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf., SvMerc. IV. 1: 5 (1758: practiskaste, sg. best.; i bet. 1), Idun 1951, nr 46, s. 31 (: det .. praktiskaste; i bet. 3)). adv. -T.
1) om sak l. person: som hör till l. har avseende på l. samband med resp. sysslar med det slag av värksamhet som innebär förvärkligande av ngt tänkt l. av en plan l. tillämpning i värkligheten av teoretiskt kunnande l. handling över huvud; motsatt: teoretisk. Ägna sig åt praktisk värksamhet. Praktiskt arbete. Praktiska övningar, prov. Praktisk tillämpning av ngt. Vara praktiskt värksam. Det praktiska livet. Praktisk kristendom. PH 6: 4427 (1756). Religion betecknar egenteligen något praktiskt, et företagande, et görande och handlande. Wulf Köppen 1: 97 (1799). Den för Elementar-Skollärares bildning erforderliga kurs är dels theoretisk, dels practisk. BerRevElLärov. 1843, s. 156. De praktiska yrkena. TT 1872, s. 120. Jag beslöt .. slå mig på något praktiskt. LfF 1904, s. 101. Det praktiska livets män. Nilsson FestdVard. 217 (1925). De praktiskt förvärvade kunskaperna i krigaryrket. Ekstrand Karlbg 13 (1937). — särsk.
a) som har avseende på l. gäller för praktiskt handlande l. praktisk värksamhet l. det praktiska livet. Practisk lärdom. Kellgren (SVS) 4: 204 (1781). Höijer 4: 162 (1795). Praktiska problem kallas (i filosofien) sådana, som röra sig om de etiska eller sociala grundfrågorna. Ahlberg 166 (1925). Länge tjänade .. (prosan) enbart praktiska syften. Montelin VLittH 2: 82 (1931). — särsk.
α) om regel, råd, skrift o. d.: som har praktiskt syfte. Nohrborg Föret. (c. 1765; i överskriften). En Practisk Afhandling om VäxelCursen. SP 1792, nr 19, s. 4. Praktiska hjälpredor för öfversättning från svenska till främmande språk. Noreen VS 1: 219 (1908).
β) om skola, vetenskapsgren o. d.: som meddelar undervisning om l. sysslar med l. behandlar praktiska problem o. d. Praktisk filosofi, den gren av filosofien som sysslar med de etiska, rättsliga o. sociala problemen. Praktisk teologi, den gren av teologien som behandlar den kyrkliga värksamheten o. kyrkorätten. Praktisk geometri, den gren av geometrien som behandlar fältmätning. Practiska Föreläsningar. Ruder Anl. 49 (1749). Theoretiska och practiska vetenskaper. Höpken 1: 172 (1753). Den praktiska astronomien omfattar huvudsakligen bestämmandet av himlakropparnas skenbara lägen .. och rörelser på himlen. Bergstrand Astr. 15 (1925). Beslut av år 1932 att giva benämningen praktisk realskola åt de fristående skolor, som leda fram till praktisk realexamen. BtRiksdP 1933, 6: nr 101, s. 2.
b) som uppträder l. förekommer l. föreligger l. framkommer vid praktiskt handlande l. praktisk värksamhet l. i det praktiska livet; äv. närmande sig dels bet.: som i praktiken spelar ngn roll, dels bet.: faktisk. Ha praktisk användning av sina kunskaper. En praktiskt användbar uppfinning. Frågan saknar praktisk betydelse. Ha praktiskt värde. Fr(åga). Hvad är then Practiska Sannolikheten? Sv(ar). Tå man slutar af vissa omständigheter, såsom: bruk, sed, exempel &c. Lallerstedt Slutk. 8 (1739). Praktiska resultater. De Geer ReprFörsl. 45 (1865). Nitroglycerinen själv är alltför känslig för slag för att ha praktisk användning som sprängämne. Smith OrgKemi 69 (1938). — särsk.
α) om skäl o. d.; delvis med bibet. av 3. Tegnér Armfelt 3: 319 (1887). I hemmen kan man av praktiska skäl sällan åstadkomma dessa äkta franska kokta såsstommar. StKokb. 438 (1940).
β) i uttr. praktiskt taget l. sett, om man ser på l. tar hänsyn till hur ngt ter sig i värkligheten l. i det värkliga livet l. vad man i det värkliga livet har anledning att räkna med l. vad som i värkligheten spelar ngn roll; ofta ungefär liktydigt med: i det allra närmaste, så gott som. Lidforss Dagsb. 10 (1903: praktiskt sett). Sedan november 1914 har, som bekant, praktiskt taget all import af spannmål ägt rum genom statens lifsmedelskommission för statens räkning. PT 1916, nr 263, s. 2. En praktiskt taget luftfri kolsyra. Smith OrgKemi 14 (1938).
γ) (mera tillf.) som praktiskt taget föreligger, praktiskt taget rådande; ss. adv.: praktiskt taget. Bland arkeologerna (råder) praktisk enighet om, att den amerikanska kontinenten ursprungligen befolkats från Asien. VFl. 1933, s. 4. Vi kunna kalla a ”praktiskt vit”. HantvB I. 1: 14 (1934).
δ) (mera tillf.) ss. adv.: av egen erfarenhet. (V. Rydberg) visste praktiskt vad som menades med att leva i elände. Radiobibl. 2: 51 (1941).
c) (†) som tar sig uttryck i praktiskt handlande l. i gärning(ar). Practiska villfarelser. Nohrborg 238 (c. 1765). Bränna Universitetets bibliothek och utföra andra practiska vandalismer. 3SAH XXXIX. 2: 6 (1823).
d) (numera föga br.) om person: praktiskt värksam, praktiskt handlande; jfr 2, 4. Törneros Brev 2: 373 (1838; uppl. 1925). Att det vetenskapande subjectet, såsom kyrklig medlem, såsom practisk menniska, väl kan vara troende, men (osv.). SKN 1844, s. 45. — särsk. i uttr. (en) praktisk kristen, kristen som i sitt liv o. sin gärning tillämpar de kristna buden. Rademine Knigge 1: 161 (1804). Rydberg Frib. 137 (1857).
2) (numera knappast br.) om person: praktiskt värksam inom ett visst yrke o. d.; jfr 1 d. Den praktiske statsmannen får icke nöja sig med endast en vacker form. AdP 1865—66, 1: 186. Sylwan (o. Bing) 1: 219 (1910). — särsk. om läkare: som utövar praktik, praktiserande. SvNorStatskal. 1816, s. 41. Den gamla practiska Läkaren. Zetterström ÅmVetA 1820, s. 29. Löwegren Oftalm. 378 (1923).
3) om sak: lämplig för praktiskt bruk l. med hänsyn till förhållandena i det praktiska livet; lämplig för sitt ändamål, ändamålsenlig, tjänlig; stundom liktydigt med: klok (se d. o. 1), förnuftig (se d. o. 2); motsatt: opraktisk (se d. o. 2). Den nya konservöppnaren var en praktisk sak. TT 1872, s. 61. Ett rationelt och praktiskt bokföringssystem. Smedman Kont. 4: 4 (1872). Man får lov att se praktiskt på saker och ting. Botwid Värna 140 (1932). Vad damväskor ändå är praktiska. Zetterström Dag 26 (1946).
4) om person: som har gott handlag, när det gäller praktiskt arbete, som går klokt till väga i praktiska ting, som förstår sig på att utföra l. ordna l. sköta saker o. ting på ett praktiskt sätt; äv. om ngns förstånd, sinne, läggning o. d.; motsatt: opraktisk (se d. o. 1). Ha praktisk blick, läggning. Oscar II IV. 1: 91 (1868, 1890). Engelsmännens praktiska sinne. EkonS 2: 80 (1894). (Peringskiöld var) en praktisk man, som förstod att använda det material, som företrädaren hopbragt. Schück VittA 4: 5 (1935).
5) (†) om handling(ssätt): slug, listig, förrädisk, ond l. dyl. VgFmT II. 6—7: 122 (1587). Effter hans eendeste dotter igenom practijsk sätt, och kan skee oloffligh medel der till dragen, förnedrat är. VDAkt. 1651, nr 211.
1) till 3: praktisk lämplighet l. användbarhet; praktisk nytta; ändamålsenlighet. 1NordUnivT I. 2: 83 (1855). Anordningen är opraktisk, huru mycket sken af praktiskhet man än må söka förläna den. SD 1900, nr 173, s. 4.
Spalt P 1664 band 20, 1954