Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREKA pre3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. preka, sticka, peka, östsv. dial. prika, sticka, coire, motsv. ä. d. prege, sticka, d. dial. prege (Jyll.), peka, prigga (Bornh.), sticka; nor. dial. prika, beröra ngt med ngt spetsigt; besläktat med PRICK, sbst.1, o. PRICKA, v.; jfr PREKA, sbst.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) sticka, peta o. d. Lind (1749). Preka sig i tänderna. Ihre 2: 350 (1769). LoW (1889). — särsk.
a) (i Finl.) i uttr. preka boll, ett slags bollek. NordKult. 24: 48 (1933).
b) [sv. dial. preka gylta; jfr peta gylta (se PETA, v. 3 slutet) o. sv. dial. påta gylta (se LandsmFrågel. 28: 12 (1930))] (†) i uttr. preka gylta, ett slags lek. Preka gylta; Gå på stylta. Ihre Superstit. 32 (1750; i uppräkning av jullekar). jfr SkrGbgJub. 15: 130 (1923).
c) (†) i förb. preka ifrån, peta bort. Qwarnhwss dören war stängdh allenast medh een liten Skålstängell, den han medh een knif ifrån prekade. HSH 39: 314 (1649).

 

Spalt P 1714 band 20, 1954

Webbansvarig