Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREKAUTION, r. l. f.
Ordformer
(vanl. -cau-. pre- 1748—1871. præ- 1671—1769. prä- 1719)
Etymologi
[jfr t. präkaution, eng. precaution, fr. précaution; av senlat. præcautio (gen. -ōnis), till præcavere (se PREKAVERA)]
(†) varsamhet, försiktighet; försiktighetsmått. Stiernman Com. 3: 895 (1671). Prekautioner torde i alla fall böra vidtagas, på det icke (osv.). Wingård Minn. 12: 50 (1850). Dalin (1871). —

 

Spalt P 1714 band 20, 1954

Webbansvarig