| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PREKÄR prekä4r l. -æ4r, adj. -are. adv. -T.
1) om tillvaro, situation, läge, ställning o. d.: (mycket) vansklig l. bekymmersam. KyrkohÅ 1910, s. 173 (1805). Den svenska extralärarens prekära ställning. Verd. 1888, s. 80. Verkligt prekärt blev .. läget för våra utlandsförbindelser 1929, då Öresund korkades igen och Trälleborg stängdes av isen. VFl. 1937, s. 115.
2) osäker, oviss o. d.; numera bl. ngn gg: utsatt för risk att förloras; förr äv. dels: som saknar riktig kraft, svag, dels: tvivelaktig. Deras (dvs. Frankrikes) mediation hade aldrig blifvit mera än välmenande ock precaire. MinnSvNH Bih. 1: 65 (1788). Att antaga prekära likheter för constaterade facta. SvLitTidn. 1817, sp. 237. Den prekära myndighet .. (de ryska bolsjevikledarna) år 1917 ryckte till sig ur anarkiens och upplösningens stormvågor. Essén Eur. 37 (1926).
3) (numera mindre br.) pinsam; ömtålig. Hammarsköld KonstH 438 (1817). (Wedekind) är inte den enda författare, som .. behandlat ytterst prekära ämnen. Küntzel TyLitt. 101 (1927).
Spalt P 1715 band 20, 1954