Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRENOTIONER pren1otʃω4ner l. pre1-, l. -ωtʃ- l. -oʃ- l. -ωʃ-, sbst. pl.
(numera knappast br.; se dock slutet) grundläggande begrepp (erforderliga för vidare l. mera djupgående studier i ett läroämne o. d.), förkunskaper. Biberg 2: 55 (c. 1820). Huruvida det är något egentligt vunnet med att meddela de algebraiska prenotionerna åt dem, som aldrig skola fortsätta ämnet. Anderson Reseber. 16 (1877). — särsk. [efter nylat. prænotiones theologicæ] (om ä. förh.) i uttr. teologiska prenotioner (l. elliptiskt därför), eg.: teologiens grundläggande begrepp; benämning på en på olika sätt fattad, urspr. apologetiskt inriktad teologisk inledningsvetenskap (fram till 1938 examensämne i den teologiska fakulteten vid sv. universitet), senast främst omfattande religionshistoria, religionsfilosofi och religionspsykologi. Reuterdahl InlTheol. 3 (1837). Lärobok i de Theologiska Pränotionerna. Lénström (1843; boktitel). SFS 1935, s. 201. jfr (†): Teologiska prænotioner, det är af förnuftet hämtade skäl att bevisa det uppenbarade ordets .. gudomliga ursprung. KyrkohÅ 1908, s. 202 (c. 1780).
Spalt P 1727 band 20, 1954