Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESENNING presän4iŋ, äv. präs3~än2iŋ (prese´nning Weste; prä`ssänning Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(stort) stycke vattentät (oljad, tjärad l. på annat sätt preparerad) segelduk o. d. avsett att läggas över ngt för att skydda det mot vatten l. snö l. för att hindra vatten osv. att tränga ned genom det. Grundell AnlArtill. 1: 25 (c. 1695). Krutet stufvas försigtigt, och betäckes med hudar och Presenningar. ReglArméenFl. 1788, s. 36. Däcket ligger tomt med presenningar över lastluckorna. Hellström Malmros 228 (1931). — jfr BARLAST-, SEGELDUKS-PRESENNING.
B: PRESENNINGS-DUK. (presenning- 1917. presennings- 1872 osv.) presenningsvävnad; jfr duk 1. Frick o. Trolle 80 (1872). SvD(A) 1917, nr 351, s. 2. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. avgift till trafikföretag (i sht järnväg) för lån av presenning. Engström o. Carlson HlednTrafik. 41 (1917). SFS 1925, s. 732. —
-SÖMMARE. person som syr ihop stycken av presenningsvävnad till presenningar. —
-VÄV. (presenning- 1918—1940. presennings- 1894 osv.) presenningsvävnad. Impregnerad Presenningsväf. SDS 1894, nr 417, s. 3. —
Spalt P 1741 band 20, 1954