| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESES pre4ses, äv. pre3ses2 (pre´ses (l(äs) presäss) Weste; présäss Dalin), m.||ig.; best. =. Anm. I pl. användes stundom (numera bl. ngn gg om ä. förh.) den lat. formen præsides (pre-). Annerstedt UUH Bih. 4: 359 (i handl. fr. 1774). VetAÅb. 1910, Bil. 1, s. 11. Förr användes ordet äv. i andra lat. böjningsformer. RA I. 3: 86 (1593: præsidem, ack. sg.). PH 2: 1496 (1739: Præside, abl. sg.).
1) ordförande, särsk. i domstol, konsistorium, akademi, lärt sällskap o. d.; jfr PRESIDERA I 1, II 1. (I domkapitel) skal Biskopen altid wara Præses. KOF II. 2: 262 (c. 1655). Præsis i Dorptz håffrätt. KKD 1: 99 (c. 1710). Närvarande Herrar (i Vetenskapsakademien): Hr Linnæus, Præses (osv.). VetAP 1: 10 (1739). Vitterhetsakademiens preses. 3SAH LVI. 1: 50 (1945). — särsk.
a) (förr) om ordförande (vid sammanträde) i utskott l. ofrälse stånd i ståndsriksdagen; jfr TALMAN. 1BorgP 4 (1654). 1PrästP 1: 388 (1659). 1BorgP 228 (1713).
b) (förr) ordförande i l. styresman för studentnation (före inspektoratets inrättande); jfr KURATOR 4. Till præses väljes genom allmän omröstning en bland nationens seniorer, hälst någon, som vunnit akademisk grad, om en sådan finnes. VärmlNatHist. 6 (1877; om förh. c. 1650).
c) (†) ordförande i examensnämnd. Befälhavande Amiralen .. förordnar preses och ledamöter till examens förrättning. Gynther Förf. 3: 167 (1824).
2) person som leder l. sköter försvaret vid en disputation (se d. o. 3) l. disputationsövning; förr särsk. om person (vid akademiska disputationer: professor, doktor, ”magister” o. d.) som tillsammans med en honom underordnad respondent (i sht vid prästmöte äv. ett antal respondenter) skötte försvaret av en (vanl. av honom själv resp. respondenten författad) avhandling l. samling teser o. d., som framlagts till granskning (l. upptagits till diskussion); i fråga om nutida sv. förh. bl.: person som vid prästmöte försvarar l. leder diskussionen av en av honom själv på uppdrag författad avhandling o. d.; jfr PRESIDERA I 2. KOF II. 2: 292 (c. 1655; vid prästmöte). När præses sade att denna sententia wore periculosa, swarades (osv.). Annerstedt UUH Bih. 2: 370 (i handl. fr. 1691). Alt gick .. (i början av disputationen) ordenteligen til, och hedrade sig så præses med tydeliga svar, som opponens med vackra argumenter. Därs. Bih. 5: 9 (i handl. fr. 1777). Sedan præses acten öppnat, skall .. (fakultetsopponenten) först framföra sina anmärkningar. SFS 1852, nr 20, s. 45 (ännu i SFS 1876, nr 5, s. 38). Reuterdahl Mem. 54 (1856; vid disputationsövning). Jag satt såsom ung magister och docent i egenskap af præses sex och sextio gånger i öfre katedern. Svedelius Lif 364 (1887). PrästmötSkara 1947, s. 161. — Anm. 1:o Systemet med preses vid akademiska disputationer upphörde väsentligen redan 1852 i och med att detta års universitetsstatuter icke fordrade någon övningsdisputation av studerande som ville vinna doktorsgrad i medicinska, juridiska o. teologiska fakulteterna l. magistergrad (motsv. nutida doktorsgrad) i den filosofiska, men föreskrevo, att han skulle ”utgiva” resp. ”själv författa” en avhandling o. försvara den offentligen utan preses (SFS 1852, nr 20, §§ 129, 131—133). 2:o Oeg. förekommer preses numera stundom ss. benämning på den person (dekanus l. särskilt förordnad professor) som på fakultetens vägnar övervakar en disputationsakt.
3) (föga br.) person som sitter ss. värd vid en (festlig) måltid; jfr PRESIDERA I 3, II 2. Som preses vid en diner var .. (Askelöf) ett mönster för samtid och efterverld. Sturzen-Becker 1: 179 (1861).
4) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2.
a) (tillf.) person som uppträder (ger sig sken av att uppträda) ss. talesman för en krets av personer. Fiskaren Öman, som tycktes vara preses för skärets fattiga och fåtaliga befolkning. Strindberg Hafsb. 12 (1890).
b) (†) person som har synnerligen stora kunskaper i ngt, överdängare. (Personer) som .. tro mig vara en stor praeses i Zoologie och Botanik. Topelius Dagb. 4: 296 (1840).
c) (†) använt ss. smeksam benämning på en person. (Den fyraårige pojken är) En trygger preses, lugn och trankil och småförståndig. FRuneberg (1850) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 142.
-VÄRDIGHET~102 l. ~200. —
Spalt P 1754 band 20, 1954