| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESTAV prästa4v l. pre- l. (numera bl. i bet. 1) PRISTAV prista4v, i bet. 1—4 o. 6 m., i bet. 5 m.||ig., i bet. 7 r. l. m.; best. -en; pl. -er (G1R 26: 560 (1556) osv.) ((†) -ar Broman HelsB 196 (1742), Klint (1906)).
1) (om ä. förh. i Ryssland l. Polen l. i provinser som lytt under Ryssland) benämning på vissa ämbetsmän l. tjänstemän; i sht om uppsyningsmän l. polismän; särsk. om rysk ämbetsman som var den högste styresmannen för ett område, ungefärligen motsvarande ett stadsfiskals- l. landsfiskalsdistrikt. HSH 36: 157 (1578; om ombud vid rättegångar). ÅbSvUndH 62: 177 (c. 1645; om vissa ämbetsmän i Ingermanland). Schybergson FinlH 2: 75 (1889; efter handl. fr. c. 1726; om förvaltare på gods i Karelen). Donner Sib. 9 (1933). — särsk. (†) om person som förordnats att övervaka fångar o. sörja för deras transport o. uppehälle; jfr 2. HH 20: 373, 376 (c. 1640; om polska förh.).
2) (om ä. förh.) person som hade till uppgift att åtfölja resande för att lämna erforderligt skydd o. sörja för transportmedel, kvarter, mat o. d. under resan; särsk. om person som förordnats att ledsaga o. uppvakta främmande sändebud; jfr MARSKALK, sbst.1 5, 6.
a) [eg. specialanv. av 1] i fråga om utländska resenärer i Ryssland l. ryska resenärer utanför Ryssland. HFinlH 1: 290 (1546). Hallenberg Hist. 4: 756 (1794). jfr RYSS-PRESTAV.
b) i allmännare anv. Pristaff för the Persianiske Sänningebudh. SUFinlH 2: 296 (1607). RP 10: 598 (1644; för två skvadroner under förflyttning). Jag är blefven befalld wtaff greffue Erik till att blij prestaff på dät ena skepet till att ha opseende på, att de blij wäl accommoderade, som komma därpå. Ekeblad Bref 1: 366 (1654; rättat efter hskr.). Wieselgren GDag. 57 (1900; om förh. 1616).
3) (†) beskyddare, skyddspatron. Tu (dvs. Romulus) äst wår Herde och Præstaff, / En Gudh i Jovis säte. Laurbecchius B 3 a (1652).
4) (†) vicevärd vid gästabud o. d.; jfr FÖRSTAV. GripshR 1619, s. 33. HSH 22: 219 (1650). VDP 1675, s. 646.
5) om funktionärer vid vissa ceremonier; i sht om sådan funktionär som har till uppgift att gå l. rida före procession l. före ngn l. ngra l. ngt inom en procession; förr äv. i uttr. gå prestav, prestavera. 2Saml. 35: 221 (1662; om person som leder procession av betjänter som bära in förplägnad); jfr 4. Lucidor (SVS) 181 (1672). Den som .. går prästaf i en procession. Möller (1745; under batonnier). De båda prestaverna (vid amarantbalen buro) klänningar av matt grön chiffon. SvD(B) 1939, nr 35, s. 10. — särsk.: funktionär vid begravning som (bärande en florbehängd stav) går (l. rider) före likkistan l. före de sörjande l. före ngn l. ngra l. ngt i sorgetåget; jfr MARSKALK, sbst.1 9 b. Ekeblad Bref 1: 55 (1650). Tvenne prestafver till häst .. som redo för hans kongliga höghets hästar (vilka medfördes i liktåget). Därs. 166 (1652). Fältmarschalk Hamilton var Prästaf för liket, och General Ehrenswerd för sorgefolcket. HSH 16: 364 (1769). SDS 1951, nr 289, s. 8.
6) (förr) om bondeståndets sekreterare. RP 12: 13 (1647). SvRiksd. I. 3: 510 (1933; om förh. på 1600-talet).
7) stav som bäres l. föres av prestav (i bet. 5); i sht om florbehängd stav som bäres l. föres av prestav vid begravning. AntecknSaml. 142 (1696). Kolmodin vår vän / För Prestafven, / Och nu til grafven / Han rider närmast Trumpetaren. Bellman (BellmS) 2: 58 (1767, 1791). Siwertz Glasb. 284 (1952). — särsk. (†) allmännare, om stav som utgör ett tecken på att bäraren har viss värdighet l. visst befäl. Landsm. 6: cxvii (i soldatvisa fr. 1800-talets början).
B (†): PRESTAVE-KAPPE, se A. —
-VIS, adv. i egenskap av prestav. Sedan gick Kärsbärg prestafve wijs framför hertig Adolff (i liktåget). Ekeblad Bref 1: 166 (1652; rättat efter hskr.).
Spalt P 1796 band 20, 1954