| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESUMTION pres1umʃω4n l. pre1-, äv. -tʃω4n, äv. PRESUMPTION pres1umpʃω4n l. pre1– (presummptschón Dalin), r. l. f.; best. -en ((†) = (Chesnecopherus Skäl Mm 1 a (i handl. fr. 1595))); pl. -er.
1) (i sht i fackspr.) förmodan, (anledning till) antagande; äv.: sannolikhet; äv. i uttr. göra ngt ss. presumtion av ngt, göra ngt i enlighet med ett antagande om ngt. Chesnecopherus Skäl Mm 1 a (i handl. fr. 1595). NordT 1884, s. 664 (i bet.: sannolikhet). (Man borde) genom lagstiftning, såsom presumtion af makars naturliga önskan, bereda en efterlefvande maka rättighet att (osv.). De Geer Minn. 1: 156 (1892). Parterna ha under en falsk presumtion om stabilt guldvärde iklätt sig själva och andra förpliktelser. SvD(A) 1932, nr 8, s. 6. särsk.
a) jur. motsv. PRESUMERA slutet: sannolikhetsantagande som alltid skall göras, då vissa av lagen angivna omständigheter föreligga (laglig l. legal l. rättslig presumtion); äv. allmännare, om sannolikhetsantagande som göres i ett enskilt fall på grund av indicier (faktisk l. mänsklig presumtion); förr äv.: indicium; jfr INDICIUM 2, LIKNELSE 10 a. Stiernman Com. 1: 615 (1614). Warder någor Kyrkio- eller Schole betient .. af sannelijka præsumptioner, misstänkt och berychtat för någon grof last (skall han lagföras). KOF II. 2: 280 (c. 1655). Schmedeman Just. 835 (1683). Legala presumtioner. Lang FinlSjör. 634 (1932). jfr BEVIS-PRESUMTION.
b) (†) (anledning till) misstanke. Stiernman Com. 2: 62 (1636). Att Ers höghGrefl. Excell. Edda så hastigt är bortkommen .. gifwer starcke præsumptioner att wara af någon dädan uthbracht. Schück VittA 3: 88 (i handl. fr. 1668). Ekbohrn (1904).
c) (†) i uttr. skaffa sig en presumtion om ngt, ge anledning till en förmodan om ngt i fråga om sig själv, förvärva anseende för ngt. Agardh BlSkr. 1: 389 (1836).
2) (†) hög tanke (om egen förmåga); inbilskhet. En förkastlig presumtion om egen förmåga. KrigVAH 1824, s. 3. WoJ (1891). —
Spalt P 1801 band 20, 1954