Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRETORIAN pret1ωria4n l. pre1-, l. -tor-, l. 0104, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pre- 1795 osv. præ- 1837—1952)
Etymologi
[jfr t. prätorianer, eng. prætorian, pretorian; av lat. prætorianus, som tillhör fältherres l. kejsares livvakt, till prætor (se PRETOR)]
hist. om förh. i Rom under antiken: soldat som tillhörde en fältherres livvakt l. kejsarens livgarde; äv. i utvidgad anv. (i fråga om icke romerska förh.), om soldater l. trupper med stark politisk maktställning (jfr PRETORIAN-GARDE, -VÄLDE). Holmberg 2: 489 (1795). Grimberg VärldH 4: 358 (1930).
Ssgr (hist.): A: PRETORIAN-GARDE. om den romerske kejsarens livgarde; äv. i utvidgad anv., om militär organisation med stark politisk maktställning. NF 13: 206 (1889). SvD(B) 1944, nr 135, s. 4 (om tysk militärorganisation). —
-VÄLDE. (-an- 1877 osv. -aner- 1871) soldatvälde, militärdiktatur. Bolin Statsl. 2: 48 (1871). Almquist VärldH 5: 354 (1933).
B (†): PRETORIANER-VÄLDE, se A.
Avledn.: PRETORIANSK, förr äv. PRETORIANISK, adj. (-isk 1635. -sk 1795 osv.) [jfr t. prätorianisch] hist. som är pretorian, som utgöres av l. har avseende på pretorianer; jfr pretorisk a. Schroderus Os. 1: 177 (1635). Det pretorianska gardet. 2NF 22: 109 (1915).

 

Spalt P 1811 band 20, 1954

Webbansvarig