Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREUSSARE pröj3sare2, äv. proj3-, i bet. 1 o. 2 m., i bet. 3 r.; best. -en, äv. -n; pl. =; i bet. 1 äv. PREUSS, m., numera bl. (i bet. 1 a) i pl. preusser pröj4ser, äv. proj4-; i bet. 1 a äv. PRUSER prɯ4ser, l. PRUSSER prus4er, sbst. pl.; förr äv. (i bet. 1 o. 1 a) PREUSER, m., l. PRYSS, m. (pl. -er), l. PRYSSE, m. (pl. -ar, möjl. äv. att hänföra till sg. pryss).
Ordformer
(preusare 1795—1843. preuser c. 1755. preuss 1712. preussare 1786 osv. preusser, pl. 1635 osv. preutzare 1760. prijdzer 1565. pruser, pl. 1926 osv. prusser, pl. 1947 osv. pryss 1535. pryssar (-sz-), pl. 1641—1679. prysse 1652. prysser, pl. 1617—1641. prytzer, pl. c. 1540)
Etymologi
[fsv. pryz; jfr ä. d. prys, d. prøjser, preusser, mlt. prūsse, prūtze, mht. priuz(e) (t. preusse); ytterst av balto-slaviskt urspr.; jfr lett. prũsis, lit. prúsas, polska prus. — Jfr FÖR-PREUSSA, PREUSSISK, PRUSGLAS, PRYSSKISTA]
1) man som bor i l. härstammar från Preussen; i pl. äv. utan avs. på kön.
a) (numera bl. hist.) om personer tillhörande ett under medeltiden o. i början av nyare tiden mellan Memel o. Weichsel bosatt folk, som talade ett med lettiska o. litauiska besläktat språk. TullbSthm 1535, s. 42 a (ss. personbinamn). Wåre granner thee Ester, Churer, Prysser och Wänder. Schück VittA 1: 34 (i handl. fr. 1617). SvUppslB 20: 1013 (1934).
b) i fråga om den tyska delstaten Preussen. HFinlÖ 288 (1712). Denna Licentiaten Schreber .. (är) icke till nationen Preutzare, utan Saxe. Linné Bref I. 1: 86 (1760). 3SAH LX. 1: 8 (1949).
2) nedsättande benämning på person (i sht militär) som erinrar om en preussare (i bet. 1 b) gm att hålla överdrivet strängt på ordning o. disciplin o. utsätta sina underordnade för hård drill. Nilsson Olymp. 91 (1923). I regel äro de svenska preussarna tillräckligt intelligenta för att avhålla sig från kroppsliga övergrepp. GHT 1945, nr 85, s. 3.
3) (vard.) i pl.: (stora, uppåtvridna) mustascher. Hammenhög PoB 91 (1931).
Ssg: (1 b, 2) PREUSSAR-TYP. särsk. till 2. Carleson Hart TörsTala 34 (1948).
Avledn.: PREUSSERI104, n. [jfr d. prøjseri, preusseri] till 1 b o. 2: nedsättande benämning på organisationsform l. anda l. väsen l. sätt att vara som anses kännetecknande för preussare; särsk. till 2, om en av pedanteri, hård drill o. översitteri kännetecknad anda (i sht hos militärer). Lundström Jörgenb. 212 (1895). Det preusseri, som alltför länge härskat inom det svenska polisväsendet. Hellström Malmros 17 (1931).

 

Spalt P 1811 band 20, 1954

Webbansvarig