Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIAPISK pria4pisk, äv. PRIAPEISK pri1ape4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-peisk 1811 osv. -pisk 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. priapisch, priapeisch, eng. priapic, priapean, fr. priapique, lat. priapeius, gr. πριάπειος; till lat. Priāpus, gr. Πρίᾱπος (se PRIAP)]
(i fackspr., i sht rel.-hist., l. vitter stil) som har samband med l. syftar på guden Priapos l. hans kult l. (vanl.) sexualitet; som utmärkes av l. är fylld av sexuell lystnad; i sht förr äv.: (sexuellt) otuktig. Holmberg 2: 491 (1795). Priapeisk smutsighet. Atterbom PoesH 4: 171 (1848). (Adonis) av yran greps i het priapisk natt / och kysste rusig nymfen och dryaden. Gullberg FrämStad 52 (1927). —

 

Spalt P 1816 band 20, 1954

Webbansvarig