Publicerad 1954 Lämna synpunkter PRICKA, adj. Etymologi [jfr mlt. o. lt. pricke, adv.; adjektivisk anv. av PRICK, sbst.1, med anslutning närmast till uttr. till pricka (se PRICK, sbst.1 I 8); jfr PRICK, adv.] (†) noggrann. Noga och pricka ransakning. 3SthmTb. 3: 122 (1600). Spalt P 1825 band 20, 1954 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
