Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRIMITIVITET -tiv1ite4t l. -ti1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
2) till PRIMITIV, adj. 2: egenskapen l. förhållandet att vara primitiv; äv. konkret(are), om ngt primitivt. Rudin BibEnh. 114 (1888). Möblemanget fyllde .. de högsta krav på primitivitet. Heerberger NVard. 230 (1936).
3) primitiv l. animal livsföring l. dyl.; jfr PRIMITIV, adj. 3. Den våg av primitivitet som efter kriget sköljt över den civiliserade världen. Segerstedt Spalt. 277 (1933).
Spalt P 1845 band 20, 1954