| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRINSLIG prin3slig2, förr äv. PRINSELIG, adj.; adv. -T.
(numera bl. tillf.) som hör till l. härrör från l. har avseende på l. samband med l. anstår en prins, prins-; förr äv. allmännare: furstlig (jfr PRINS, sbst.1 1). Prinselige öfningar. HC12H 1: 38 (c. 1734). Det prinsliga dopet. Geijer Brev 249 (1829). Prinsliga öron. VeckoJ 1948, nr 21, s. 26.
Spalt P 1867 band 20, 1954