Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRISKURANT pri3s~kuran2t l. -kɯ-, i vissa trakter äv. 4~01 (priscura´nt Weste; pri`skuránnt Dalin), r. l. m. (OxBr. 11: 585 (1630) osv.) ((†) n. Schück VittA 8: 201 (i handl. fr. 1823)); best. -en; pl. -er.
1) (†) allmänt gällande pris, gängse pris. Sahlstedt (1773). Schück VittA 8: 201 (i handl. fr. 1823).
2) (i sht tryckt) förteckning över ett antal varor o. dyl. o. deras pris, prislista.
a) om förteckning angivande de allmänna marknadsprisen på ett antal varor (o. tjänster) på en l. flera platser l. inom ett större l. mindre område; numera bl. kam. om dylik förteckning avsedd att tjäna till ledning vid myndigheternas markegångssättning. (Priset i Nederländerna på) Andra varrer varder E. Nåd aff medfolliande preiscorant se[e]ndes. OxBr. 11: 585 (1630). Kongl. Maij:t (ser) gärna, at .. Postmästaren (i Stockholm) .. anten huar wecku eller huar månadt wisse prijs couranter fattar, af trycket vthgå, och vnder gemehne man .. komma låter. CivInstr. 459 (1643). De alla veckor här i Staden utkommande Prix-Couranter eller Markegångs-listor. PH 5: 3366 (1752). SFS 1911, nr 62, s. 3.
b) av affärsföretag upprättad förteckning till kundkretsens tjänst, upptagande (ngn del av) de varor som det för o. de priser vartill dessa försäljas. GT 1787, nr 60, s. 4. Nya priskuranter utsändes, där allmänheten kunde avnjuta prisfallet enligt den kända formeln: ”Har kostat kr. 15: — nu kr. 7,95”. Siwertz Varuh. 210 (1926).
Spalt P 1892 band 20, 1954