| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRIVATIST pri1vatis4t l. priv1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (†) elev som åtnjuter privatundervisning, privatelev; jfr 2, 3. HdlÅgerupArk. Brev 11/12 1748. (Jag hade det bättre hos Alströmer) än om jag legat vid Academien och trälat med privatister. Nyrén Charakt. 116 (1780). Svedelius Lif 474 (1887).
2) (förr) studerande som, utan att ha avgångsbetyg från offentlig läroanstalt, kom till ett universitet för att avlägga studentexamen vid universitet; i äldre ex. ofta svårt att skilja från 1. Lidman Blodsarv 221 (i handl. fr. 1822). Till Privatister räknas alla de, som, äfven om de bevistat allmänna Läroverk, ej till Universitetet medfört afgångsbetyg. SKN 1844, s. 26.
3) person som går upp i student- l. realexamen utan att ha åtnjutit den undervisning i offentlig läroanstalt med dimissionsrätt som berättigar till undergående av dylik examen i vanlig ordning; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. PedBl. 1875, s. 65. Henrik Schück .. avlade efter enskilda studier studentexamen som privatist. 3SAH LIX. 1: 30 (1948).
-FÖRHÖR. —
Spalt P 1909 band 20, 1954