| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROBERA prωbe4ra l. pro-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (ArkliR 1550, avd. 2 (: proberat, p. pf. n. pl.) osv.) ((†) p. pf. -t Linné Ungd. 2: 290 (1734: proberte, pl.), Lind (1749)). vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Möller (1790), Heinrich (1828)); -ARE (se d. o.); jfr PROBATION.
1) låta (ngn l. ngt) undergå prov, anställa prov med l. gm prov undersöka beskaffenheten av (ngt), prova.
a) tekn. om prov som avse analytisk undersökning av ngt (i sht salter, mineral, malmer o. därav framställda produkter) för att fastställa halten av olika däri ingående ämnen; numera företrädesvis dels om dylika prov av platina-, guld- l. silverlegeringar, dels om äldre analysmetoder (i allm. på ”torra vägen”) av andra ämnen. Tiil mesther lars Secretario At han lather probere thet mynth som slaagx j reffle huadt thet holler j finth och j skraadhet. G1R 2: 173 (1525). Wij hafwe .. lathitt probere then Silfwer Malm, som i ther vthj Finland hafwe funnett. SUFinlH 2: 297 (1607). (”Saltjunkaren”) Haffver .. gått och proberat dett vattnett uthi Östersjön. RP 7: 547 (1639). Probering af den ifrån Österbotten hit ankomne Saltpetter .. kommer at anställas. DA 1793, nr 177, s. 2. SFS 1935, s. 3. — jfr GULD-, METALL-, SILVER-PROBERING. — särsk.
α) (†) om provning av vin l. annan sprithaltig dryck; jfr c β. ArkliR 1561, avd. 19. Att probera wijnn med Suaffuell. Därs. 1563, avd. 22. jfr: Ett godt Wijn, måste wara krafftigt, skiönt .. (osv.). Ty det warder proberat på Luchten, Smaken och på Färgan. Fernander Theatr. 40 (1695); jfr c β. Stålhane Förf. 768 (1892).
β) i utvidgad anv.: gm prov fastställa l. bestämma (ngt); numera bl. tillf., i anv. motsv. bruklig anv. av den ovan angivna huvudbet.; jfr 3. At probera brunstenens mängd uti järn. Scheele Bref 377 (1777). Den metall, som behövdes för probering av halten. Form 1934, s. 9.
γ) (†) i bild, med avs. på person. (Herren Sebaot säger:) iagh wil smelta och probera them (dvs. judarna). Jer. 9: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: luttra och pröva).
b) (†) låta (ngn) undergå prov l. tjänstgöra l. göra ngt på prov; examinera. (Vi önska) ath tu anthen sielff honom (dvs. holländaren, som ger sig ut för matematiker) proberer eller (osv.). G1R 27: 76 (1557). Ingen Maszmestare, skal wara tillåtit här effter at blåsa, medh mindre han tilförende aff Berghmästaren proberas, och befinnes til thet Embetet wara Capabel. PrivBergsbr. 1649, 2: H 2 b. Pigan Kierstin påstår dhet hon sedermer, begiärdt af Lundmans dotter, att hon wille probera henne 8 dagars tijdh uti kiöket. VRP 1713, s. 436. Cavallin Herdam. 5: 170 (cit. fr. 1727). — särsk. med avs. på person som är misstänkt för att vara spetälsk: undersöka l. sätta under observation l. dyl.; jfr PROV 1 c δ. Murenius AV 394 (1658).
c) (numera bl. arkaiserande l. skämts.) på prov använda (ngt) l. sätta (ngt) i funktion l. utföra ngt med (ngt), göra försök med (ngt), prova; förr äv. i uttr. till en probering, på prov. ArkliR 1550, avd. 2. Til een probering, tagh och heng .. (läkemedlet) på een höno. BOlavi 147 a (1578). Movitz Valdthornet proberar. Bellman (BellmS) 1: 207 (c. 1771, 1790). Krutets probering verkställes medelst en profmörsare. KrigVAT 1843, s. 357. På Cronstedts fädernegård Fullerö proberades bl. a. åtskilliga av de jordbruksmaskiner, som han konstruerat. Selling SvHerrg. 140 (1937). — särsk.
α) (†) om provning av klädesplagg; äv. abs. Nordenflycht QT 1746—47, s. 157. Probera .. skor. Lindfors (1824). ÖoL (1852).
β) med avs. på matvara l. dryck l. njutningsmedel o. d.: provsmaka, avsmaka, prova; äv. oeg., närmande sig bet.: äta resp. dricka av (ngt), i äldre ex. svårt att skilja från a α. Probera bröd. Lindfors (1824). Själv ville jag ej probera denna föda. Kaudern Mad. 114 (1913). jfr AVPROBERA.
γ) med en inf. l. indirekt frågesats ss. obj.: göra försök med (att osv.); gm försök söka utröna (om l. huru osv.); försöka; jfr 3. Jagh skall läll probera smaka på kryddorna, som skola smaka som Thee. Carl XII Bref 165 (1717); jfr β. Förledit åhr har jag proberat at plantera tobak. 2RARP 5: 4 (1727). Jag velat blott probera, / Hur långt er djerfhet skulle gå. Lannerstierna Vitt. 143 (1790). De två kalvarna i kätten probera, om ej renslickade ämbar duga till huvudbonader. Oljelund Saltstänk 27 (1923).
2) gm prov l. annan undersökning kontrollera (ngt).
a) (numera knappast br.) med avs. på mått l. vikt l. våg: kontrollera, justera. (Bly) till att probera bismar medh. ArkliR 1553, avd. 4 (1557). P[ro]bberra och måla slottzssenns och p[ro]-uianntz[ets] wpbördz- och wtthgifftthz tunner. TbLödöse 129 (1589). At .. (”riksguardienen”) Weiler sig till store Kopperberget .. begifwa skall, Wichterne sammastädz probere (osv.). Stiernman Com. 2: 26 (1634). Weste (1807). Harlock (1944). särsk. (†): kontrollera vikten av (ngt), kontrollera om (ngt) håller vikten. När nu godzet war .. wpfördt på gårdenn .., lätt Foudhen probera the åle knipp[er] som thitt wpförde wore m[edh] K: M: besman. UpplDomb. 2: 23 (1578).
b) (†) om kontrollerande undersökning av en uträknings riktighet med användande av en annan räknemetod l. dyl.: pröva; jfr PROBA, sbst.1 1 slutet. AJGothus ThesArithm. 48 (1621). Probera en uträkning o. d. Weste (1807).
c) (†) om kontrollgranskning l. revision av räkenskaper o. d.; liktydigt med dels: kontrollräkna, kollationera, dels: granska, revidera o. d. G1R 28: 41 (1558). Summorna Proberade vthj Stocholm in Decembri 1624 Aff Johan Erichssonn. StallRSthm 1623, Omsl. Denna Rächning med dess opbörd lefrering, och behållen summa, är af mig, underteknad proberad, och richtig befunnen. VDR 1662, s. 73. SPF 1824, s. 364.
d) (†) allmännare: kontrollera l. dyl. Krook Alm. 1702, s. 34. (Var o. en kan själv konstruera ett hebreiskt ”radix” l. ”stamord”) som sedan i Lexico kan efterslås och proberas. Scherping Nyck. 94 (1730, 1754).
3) (†) allmännare: undersöka (ngt), granska, pröva; jfr 1 a β, c γ. Att ransaka och probera, om han aff samma sting dö skulde. JönkTb. 132 (c. 1537). Tå man i förstonone noghsampt proberade huadh Mr. Niclas egendom wara kunde, och befanss att han nu för denna tidhen icke äger något fast. AvvittrSthm 14/3 1655. (Herodotos) berättar, at Neko, Konungen i Egypten, til at probera, om Afrika var kringfluten, anmodat några Phenicier at giöra denna resan. Lagerbring HistLit. 88 (1748).
4) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) gm prov l. undersökning l. erfarenhet av användning under viss tid komma till viss kännedom om (ngt); äv. övergående i bet.: (få) lära känna, pröva på, se; stundom svårt att skilja från 1 l. 3. BOlavi A 4 a (1578). Här i byn proberades, huru heste kiött smakade. KKD 1: 180 (c. 1710). Jag har aldrig i min’ dar proberat, huru man åker i et tåcke där skrin (dvs. i en bärstol). Altén Fästm. 79 (1796). Gardistens glädje den är klen, / Det får han allt probera. Wallmark Vis. 4: 9 (1889). — särsk. i p. pf.: prövad, beprövad; välkänd. Berchelt PestOrs. E 6 a (1589). (Enbärsvin hjälper mot) allahanda Kranckhet i Hufwudet, Hiertat och Magan (osv.), .. och thetta är proberat. IErici Colerus 1: 286 (c. 1645). En proberad, öm och deltagande vänskap. Bååth-Holmberg FlickDagb. 285 (i handl. fr. 1809).
5) (†) ge prov på (ngt); (upp)visa; bevisa. Chesnecopherus Skäl E 1 b (i handl. fr. 1576). Ja säger tu, han haar regerat, / Men ther medh är intet proberat, / At han hafwer regerat så, / Som rätt är, och wår nödh fordra må. Sigfridi A 7 a (1619). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare: (känne)tecken l. dyl. I thenna orden (dvs. med dessa ord) setter han then första Proberingen och åtskilnadhen på sanna Christna och skrymtare. PErici Musæus 5: 51 a (1582).
6) [jfr 1 b, 5] (†) i uttr. probera sig väl, stå sig väl i ett prov, ge prov på goda kunskaper l. god (undervisnings)skicklighet l. dyl. Rector (upplyste examinatorn om) .. hwilke böcker .. han läsit haffuer (med klassen) .., wthi hwilke han sigh wäl proberadhe, och läät see sijn industriam och rationem informandj. ÅbSvUndH 68—69: 16 (1651).
-BLY. (prober- 1780 osv. probere- 1556) [jfr t. probierblei] (om ä. förh.) (rent) bly använt vid probering av ädla metaller. G1R 26: 607 (1556). UB 4: 233 (1873). —
(1 c) -BOCK, r. l. m. (†) Proberbock .. (dvs.) Ett slags träbock, hvarpå nya bösspipor till probering afskjutas. Dalin (1855). Schulthess (1885). —
-BOK; pl. -böcker. (förr) bok med redogörelse för proberkonsten. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Rig 1928, s. 110. —
-DEGEL. (prober- 1749 osv. probere- 1711) [jfr t. probiertiegel] degel använd vid probering; äv. bildl.; jfr prov-degel. O, tålamod, .. / Du gyllne prof i Guds probere-degel. Granatenflycht Vitt. 327 (1711). En guldsmeds proberdegel. Lind 1: 1534 (1749). —
(1 c) -HINGST. [jfr t. probierhengst] lant. hingst använd för att utröna, huruvida ett sto är brunstigt eller icke. THästv. 1870, s. 6. —
-KAMMARE. (prober- 1734 osv. probere- 1591—1723) [jfr t. probierkammer] (om ä. förh.) om rum l. komplex av lokaler l. institution för probering (särsk. av mynt, ädla metaller, malmer o. d.). GripshR 1591, s. 123. Dædalus 1943, s. 29. —
-KNEKT. (†) person anställd ss. biträde åt proberare (vid en ”proberkammare”). Hallenberg Hist. 1: 383 (1790; efter handl. fr. 1611). —
-KONST(EN). (prober- 1644 osv. probere- 1661) [jfr d. proberkunst, t. probierkunst] konst(en) att probera, metallproberingskonst(en), dokimasi. Stiernhielm Arch. B 2 a (1644). SFS 1836, nr 16, s. 2. —
(2 a) -MÅTT. (†) likarmått, justeringsmått, etalong; jfr prov-mått. Holmberg 1: 1052 (1795). Schulthess (1885). —
(1 a, 2 a) -MÄSTARE. (prober- 1557 osv. probera- 1541—1629. probere- 1541—1685. probers- 1624) [jfr d. probermester] (om ä. förh.) proberare (med ställning ss. mästare); äv. ss. titel för viss högre tjänsteman med uppgift att övervaka mynttillvärkningen, kontrollera guld- o. silverarbeten, mått o. vikt o. d.; jfr guardien, riks-guardien. VaruhusR 1541. Så skall icke allenest wår och Rijckzens Wärdeen eller Proberemestere vthi alle Marckneder öfuer allt Riikitt besee både Gull och Sölf .., Vthen och (osv.). Skråordn. 174 (1594). (Allt som tillhör bärgsbruket förstår) Probere-Mestaren än bättre, ty han kenner / Thet minste Mineral som utu Gassen renner. Spegel GW 138 (1685). HT 1948, s. 175 (om förh. på 1500-talet). —
-NÅL. [jfr t. probiernadel] nål l. stift (av en legering av platina, guld l. silver, med fastställd halt av platina resp. guld l. silver) som användes vid probering av föremål av platina resp. guld l. silver (på så sätt att man stryker med nålen o. det föremål som skall undersökas mot en probersten, varefter de därvid erhållna strecken jämföras); jfr stryk-nål. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). Probernålarna böra vara inrättade för hvar half karat, åtminstone från 15 till 23 1/3. Berzelius Kemi 2: 449 (1812). särsk. (†) bildl.; jfr -sten 1 slutet. Tessin Bref 1: 212 (1752). —
-PLÅT. (†) plåt (av en legering med fastställd sammansättning; jfr -nål) använd vid elektro-magnetisk probering av ädla metaller. Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 60. —
-SKIFFER. [jfr t. probierschiefer] (†) miner. visst slag av skiffer som användes till probersten; jfr -sten 2. Rinman 2: 660 (1789). —
-SKÄRVEL. [jfr t. probierschirbel] (†) bärgv. skärvel (ett slags kärl av eldfast lerblandning) använd vid probering. Rinman 2: 19 (1789). Heinrich (1828). —
-STAV. (†) Iagh hafuer vpfunnit en tilförende ohörd Gyllende Proberstaf, förmedelst huilcken iagh medh een Lineas Cirkelgrep tillijka finner fijnheten i gren och Karat. Stiernhielm (SVS) 3: 126 (1648). —
-STEN. (prober- 1602 osv. probere- 1596—1676) [jfr d. probersten, t. probierstein]
1) sten (i allm. en platta av tät, svart kiselskiffer) använd vid platina-, guld- o. silverbestämningar (se med avs. på sättet för dess användning prober-nål). Linc. Ll 5 a (1640); möjl. till 2. 1 Probeer Stehn medh Nåhlar. BoupptSthm 5/9 1667. Man pröfvar guldet först på probersten. Berzelius Kemi 2: 449 (1812). Schauman o. Christierson Gide 224 (1897). särsk. (i vitter stil) bildl.; särsk. om ngt som utgör ett (hjälp)medel att pröva l. bestämma ngns l. ngts halt l. duglighet l. beskaffenhet l. varigm ngn l. ngt sättes på prov; prövningsmedel, prövosten; kriterium; i sht förr äv. närmande sig bet.: norm; särsk. i sådana uttr. som probersten på l. för (förr äv. till) ngt, prövningsmedel l. kriterium med avs. på ngt; stundom närmande sig bet.: prov på l. bevis för ngt; jfr prov-sten 1 slutet. Catechismus (tjänar) åhörorenar j så måtto, at han giffuer them en wiss proberesteen .. til at åtskilia then fördömeligha lögnen .. ifrå then salighgörande sanningen. Balck Musæus B 7 b (1596). 2RARP 13: 81 (1742: till). Proberstenen på sanningen var den tiden den kyrkliga dogmen. Rydberg KultFörel. 5: 432 (1887). Baruch Spinozas liv var liksom Sokrates’ proberstenen för hans lära, och han bestod det provet. Grimberg VärldH 10: 46 (1941).
2) (numera knappast br.) miner. ss. ämnesnamn, om den bärgart (tät, svart kiselskiffer) varav en probersten (i bet. 1) vanl. göres, lydisk sten, lydit; jfr -skiffer. JBureus (1602) i 2Saml. 4: 25. Ett härligit monument vthuggit vthi en skiön Probersten. Peringskiöld MonUpl. 37 (1710). 2NF 14: 155 (1910). —
(1, 2) -STÄMPEL. (prober- 1926 osv. probere- 1684) (i skildring av ä. förh.) stämpel på ngt, utvisande att det provats (o. därvid godkänts), kontrollstämpel; jfr prov-stämpel. LMil. 1: 354 (1684). SvVapSÅ 1926, s. 23. —
(1 c) -TJUR. [jfr d. probertyr] lant. tjur använd för att utröna, huruvida en ko är brunstig eller icke. SvUppslB 20: 521 (1934). —
-UGN. (prober- 1644 osv. probere- 1582—1673) [jfr t. probierofen] (om ä. förh.) använd vid probering av metaller. GripshR 1595, s. 123. Berzelius Kemi 3: 310 (1818). särsk. bildl.; jfr -sten 1 slutet. PErici Musæus 6: 138 b (1582). Probatorium Theologicum; Eller Theologischer Prober-Ugn. Kempe (1664; boktitel). —
(2) -UR, n. (prober- 1782 osv. probere- 1797) [jfr t. probieruhr] (i fackspr.) precisionsur (efter vilket andra ur ställas), normalur. Astronomiska Prober-Ur. Rinman JärnH 150 (1782). Dom Kyrkjans Torn- och Prober uhr. VDAkt. 1784, nr 425. Ericsson Ur. 336 (1897). —
-VIKT. (prober- 1644 osv. probere- 1746) [jfr t. probiergewicht] vikt l. viktenhet (jfr -centner, -mark) l. viktsystem som användes vid probering av metaller (o. som ger möjlighet till stor noggrannhet vid viktsbestämningen); äv. konkret, om viktlod; i fråga om nutida förh. bl. (i fackspr.) om vissa engelska vikter (som äro stämplade 1000 för 500 mg, 500 för 250 mg osv.). Stiernhielm Arch. H 4 a (1644). I den vanliga probervigten är 1/4 lod = 100 skålpund, och 1 skålp. probervigt = 1/400 lod. Berzelius Kemi 2: 43 (1812). 1 Skåp med prober vikter. BoupptVäxjö 1833. Almström KemTekn. 1: 6 (1844). —
-VÅG; pl. -ar. (prober- 1752 osv. probere- 1661) [jfr t. probierwage] (i fackspr.) (fin) våg för användning vid probering. Stiernman Com. 3: 38 (1661). —
-VÄRK, n.
2) (förr) institution l. inrättning för probering av metaller. UB 4: 233 (1873). JernkA 1903, s. 18 (om förh. 1591). —
B (†): PROBERA-MÄSTARE, se A.
C (†): PROBERE-BLY, se A. —
-DEGEL, se A. —
-ELD. eld som användes vid probering av ngt; anträffat bl. i bild. Kroppen och Aset (av vilddjuret med talet) 666 må Konnung Salomon lata gå genom ProbereElden, och reknat så för Afradz Guld. Bureus NordlLej. 104 (1644). —
-KAMMARE, -KONST(EN), -MÄSTARE, -STEN, -STÄMPEL, -UGN, -UR, -VIKT, -VÅG, se A. —
-VÄSENDET, sbst. best. sammanfattande, om allt som har samband med (metall)probering. CivInstr. 53 (1635).
(1 a, 2) -BEVIS. (skrift l. märke utgörande) bevis på att visst gods proberats (utvisande den därvid konstaterade beskaffenheten). SFS 1886, nr 105, s. 2. —
E (†): PROBERS-MÄSTARE, se A.
Spalt P 1921 band 20, 1954