| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROGNAT progna4t l. prω-, sbst. o. adj.; ss. sbst. m.||ig. l. (om kranium) r. l. m., best. -en, pl. -er; ss. adj. n. =.
antropol. motsatt: ortognat.
I. sbst.: person (l. kranium) med framskjutande käkar o. vanl. med övertänderna riktade snett nedåt framåt o. undertänderna snett uppåt framåt. Retzius EthnolSkr. 46 (1844). Pygméerna äro .. prognater. Elander JordLiv 131 (1921).
II. adj.: som har framskjutande käkar l. käkparti. Sundström Huxley 430 (1874). Hylin Munn. 1: 131 (1930). —
Spalt P 1987 band 20, 1954