Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROKLAMA prωkla4ma l. pro-, l. 032 (procla`ma Weste; -kláma Dalin), r. l. f. (Enberg SvSpr. 108 (1836) osv.) ((†) n. VRP 1673, s. 28, SvTyHlex. (1872)); best. -an (ss. n. -at); pl. -or ((†) -ata Enberg SvSpr. 108 (1836), Vinterbl. 1853, s. 237; -er Sahlstedt (1773), Enberg SvSpr. 108 (1836)).
Ordformer
(-clamma 1673—1791. -klama (-cl-) 1675 osv.)
Etymologi
[jfr d. proklama; av t. proklama, av it. l. mlat. proclama, till (stammen i) lat. proclamare (se PROKLAMERA)]
1) jur. en i viss form gjord offentlig stämning med fastställande av viss tid inom vilken ngn har att infinna sig l. bevaka sin rätt o. d.
a) offentlig kungörelse varigm rättsägare (arvingar l. kreditorer) kallas att inom föreskriven tid anmäla sina anspråk för att icke förlora sin rätt; jfr ÅRS-STÄMNING. VRP 1673, s. 28. Creditorerne varda .. inkallade genom ett offentligit proclama på Rättens dör. Nehrman InlJurCiv. 307 (1729). Handlingar rörande Bacchi concurs. .. Bacchi Proclama. Bellman (BellmS) 2: 114 (c. 1783, 1791). Hernberg Rättsh. 59 (1922).
b) (†) i allmännare anv. CivInstr. 182 (1695). (Den) bortrymbde Petter Buse .. blef igenom ett offentligit proclama på Ting Stugu dören i Wästra Häradh och Wrekstad citerad. VDAkt. 1710, nr 141.
2) (†) om handling varigm ngn utnämnes till doktor l. varigm ngns utnämning till doktor tillkännages; jfr PROKLAMERA 2. VDAkt. 1779, nr 87.
Ssgr (till 1, jur.): PROKLAMA-DAG. [jfr t. proklamatag] (†) dag som bestämts i proklaman för ngns bevakning av sin rätt (särsk. fordran i konkurs), inställelsedag. VDAkt. 1781, nr 556. Fliesberg HbKöpm. 2: 212 (1900). WoH (1904). —
-MÅL. (†) mål l. juridisk förrättning vartill ngn kallas gm proklama. SPF 1842, s. 46. Auerbach (1913). —
-STÄMNING. (numera bl. tillf.) VDAkt. 1735, nr 490. —
-TID. (numera bl. tillf.) tid som bestämts i proklaman för ngns bevakning av sin rätt (särsk. fordran i konkurs). SKL 3: 240 (1848).

 

Spalt P 2008 band 20, 1954

Webbansvarig