Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROKRASTINATION prω1krasti1naʃω4n l. prå1-, äv. -atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -cra-)
Etymologi
[jfr t. prokrastination, eng. o. fr. procrastination; av lat. procrastinatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till procrastinare (se PROKRASTINERA)]
(numera knappast br.) handlingen att uppskjuta ngt (vad som skall göras) till morgondagen l. en annan dag l. senare tidpunkt; vana att handla på dylikt sätt. Berzelius Brev 13: 215 (1834). Då Stiernhielm med sin vanliga prokrastination ej fick sin inledning färdig. Schück VittA 3: 87 (1933).
Ssg: PROKRASTINATIONS-VANA. (numera knappast br.) vana att uppskjuta vad man skall göra. Tegnér (WB) 8: 419 (1836).

 

Spalt P 2011 band 20, 1954

Webbansvarig