| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROLETÄR prω1letä4r l. prωl1– l. prå1– l. prol1-, l. -æ4r, sbst. o. adj.; ss. sbst. m.||ig., best. -en, äv. -n, pl. -er; ss. adj. med adv. -T.
I. sbst.
1) hist. om förh. i det gamla romerska riket: (fri) medborgare tillhörande den lägsta, fattigaste samhällsklassen, som icke erlade skatt o. urspr. icke heller gjorde krigstjänst. Geijer I. 6: 8 (1839). Boëthius HistLäsn. 1: 223 (1895).
2) om förh. i modern tid: person tillhörande den lägsta, fattigaste samhällsklassen; särsk. polit. om person tillhörande den egendomslösa samhällsklass som försörjer sig gm (kropps)-arbete i annans tjänst (ss. lönarbetare), urspr. med tanke tillika på personens beroende, undertryckta ställning o. usla levnadsvillkor, i senare tid ofta närmande sig bet.: lönarbetare (i motsats till personer av företagar- o. borgarklassen, utan hänsyn till de ekonomiska förhållandena i övrigt); förr stundom med särskild tanke på personer av denna samhällsklass utan (fast, ordnat) arbete. En slafklass begynner .. åter afsättas, midt i civilisationens sköte, — en klass af proletärer, obesutne, försvarslöse. Geijer I. 6: 215 (1840). Frankrikes otaliga arbetssaknande proletärer och hamnbusar. Wingård Minn. 8: 77 (1848). En proletär, det är en, som hörer till den undertryckta och förarmade klassen, denna stora, trälande klass, som samhället så styfmoderligt behandlar. Palm 60Årsd. 83 (1884, 1909). Fahlbeck Stånd 82 (1892). Proletärer i alla länder, förenen Eder! Danielsson Marx o. Engels KommunManif. 37 (1903). När skall .. du bli en medveten proletär! Lo-Johansson Stat. 2: 109 (1937). — särsk. i utvidgad anv., om personer av andra samhällsgrupper (som normalt icke räknas till proletariatet) med ekonomiska villkor o. en ställning motsvarande en proletärs; jfr PROLETARIAT 1 b slutet. EkonS 2: 367 (1898). (Journalisten) räknades till proletärerna. Och Gud ska veta att han var besittningslös. Publicistklubb. 305 (1924). jfr MANSCHETT-PROLETÄR.
II. adj.: som är en proletär (i bet. I 2) l. utgör ett proletariat (se d. o. 1 b); som härstammar från l. hör till l. är utmärkande för l. på annat sätt har samband med en proletär l. proletärer l. proletariatet. Pfeiffer (1837). Den proletära befolkningen. AdP 1840—41, 5: 6. Den proletära diktaturen i Ryssland. RödRyssl. 1919, s. 1. Författare av proletär härkomst. SvD 29/1 1933, Söndagsbil. s. 8. — särsk. i oeg. l. bildl. anv.: som liknar vad som förekommer bland proletariatet, som har prägel av fattigdom o. d. Det allt annat än proletära hotell Ritz. SvD(A) 1926, nr 29, s. 17. En proletär sjuttiofemöres lunch. Stolpe DödVäntr. 106 (1930).
-DIKTARE. diktare l. författare som utgått från arbetarklassen o. vilkens författarskap behandlar arbetarklassens liv o. problem l. är representativt för en mer l. mindre klart proletär åskådning. RSteffen i ÖversSvLitt. 5: 7 (1921). —
-DIKTATUR. diktatur som utövas av proletariatet i ett samhälle, proletariatets diktatur. 2NF 33: 276 (1921). —
-DIKTNING. litt.-hist. en proletärdiktares diktning l. författarskap (behandlande arbetarklassens liv o. problem l. representativ(t) för en mer l. mindre klart proletär åskådning). FVetterlund i NordT 1920, s. 439. RSteffen i ÖversSvLitt. 5: 7 (1921). —
-FILOSOFI. (tillf.) (nedsättande) beteckning för en proletär ideologi l. dyl. Proletärfilosofiens upplösning och fall. Heidenstam (1911; broschyrtitel). —
-KVARTER. [jfr t. proletarierviertel] kvarter i en stad o. d., bebott av proletärer, fattigkvarter. Lidforss Dagsb. 80 (1910). —
-TYP. proletär typ; äv. (vard.) metonymiskt för person av proletär typ. Aronson Medalj. 117 (1935). Bergman i 3SAH LXI. 2: 177 (1950; om person). —
-YNGLING. ung proletär. —
Spalt P 2018 band 20, 1954