Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROLIXITET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. prolixität, eng. prolixity, fr. prolixité; av senlat. prolixitas (gen. -ātis), till lat. prolixus (se PROLIX)]
(†) vidlyftighet, mångordighet. Jagh .. bedher .. E. Welb:tt denne prolixitet .. wille .. excusera. HH 29: 562 (1646). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 2020 band 20, 1954

Webbansvarig