Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROMENÖR prω1menö4r l. prωm1osv., l. 4r, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. promeneur, vbalsbst. till promener (se PROMENERA)]
(numera bl. tillf., ålderdomligt l. skämts.) promenerande (person). Promenörer, som med dåliga bröst taga rörelse utom staden. Almqvist Törnr. 3: 141 (1850). Mattsson VSkr. 1: 97 (1906).

 

Spalt P 2030 band 20, 1954

Webbansvarig