Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPRIETÄR prå1prietä4r l. prω1– l. prop1– l. prωp1-, l. -æ4r (– – -ä´r Dalin), m.||(ig.); best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -aire)
Etymologi
[jfr d. proprietær, t. proprietär, eng. proprietary; av fr. propriétaire, av senlat. proprietarius, avledn. av lat. proprietas, egendom, till proprius, egen (se PROPER)]
(numera knappast br.) person som äger ngt; ägare, innehavare; särsk.: ägare av (större) lantegendom; godsägare; förr äv. i uttr. proprietär av ngt, ägare till ngt. Rydén Pontoppidan 575 (1766; om danska förh.). En kungl. hoflakej .., hvilken tillika är .. proprietär af flere hus och fastigheter. Ahnfelt HofvLif 3: 116 (i handl. fr. 1799). Jean … Jag är betjent i dag, men nästa år är jag proprietär, om tio år är jag rentier. Strindberg Julie 37 (1888). Siwertz Dun 59 (1922). Östergren (1935).
Avledn.: PROPRIETÄRSKAP, n.; pl. =. (†) konkret: jordagods, ägor. Renbeteskomm. 1907, 2: 119 (1844).

 

Spalt P 2072 band 20, 1954

Webbansvarig