Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROSKRIPTION prω1skripʃo4n l. prå1– l. prωs1– l. pros1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (i sht om äldre l. utländska förhållanden) motsv. PROSKRIBERA 1; urspr. (särsk. i antikens Rom): metod att bli kvitt misshagliga (politiska) motståndare, bestående i offentlig fredlöshetsförklaring samt konfiskation av vederbörandes egendom; äv. konkret(are), om skriftlig kungörelse angående ngns proskribering; sedermera äv. i utvidgad l. bildl. anv., dels: landsförvisning, bannlysning, dels: uteslutning, utestängande. Igenom thenne Lutheri proscription och Acht förwärfwade sigh Keysaren hos Påfwen en stoor Ynnest. Schroderus Os. III. 1: 53 (1635). De så kallade Proscriptioner under de Romerska Triumvirerna. LBÄ 23—24: 43 (1799). Grimberg VärldH 4: 67 (1930).
2) [sannol. gm påvärkan från PRESKRIPTION 1] (†) utskrivning av recept; jfr PROSKRIBERA 2. Hjelt Medicinalv. 3: 494 (i handl. fr. 1759).
-LISTA, r. l. f. (offentlig) förteckning över proskriberade personer; särsk. bildl.; särsk. i uttr. sätta ngn l. ngt på proskriptionslistan, proskribera ngn l. ngt, äv. bildl.: sätta ngn l. ngt på svarta listan, förklara ngn l. ngt oduglig(t) l. olämplig(t) o. d. SvT 1852, nr 16, s. 3. (Kungsfiskaren) behöfver också en fristad hos oss, ty han är satt på proskriptionslistan af den krassa utilitetsprincipen i Tyskland. SvNat. 1912, s. 110.
Spalt P 2083 band 20, 1954