| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROSTITUERA pros1titɯe4ra l. prωs1-, l. -tu-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Schück VittA 3: 346 (i handl. fr. 1677)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROSTITUTION.
1) (offentligt) utbjuda (ngn, särsk. en kvinna) till otukt; särsk. refl.: bjuda ut sig l. sin kropp till otukt, leva på sin kropp. (Den dömde) har sin hustru prostituerat. .. Han straffas till lijfvet. RP 8: 513 (1641). Otahitiskorne .. prostituera sig uti en ganska späd ålder, hvilket missbruk bidrager att förminska deras växt. Cook 2Resa 101 (1783). Östergren (1935). — särsk. i p. pf.
a) i adjektivisk anv.: som bedriver yrkesmässig otukt; äv. bildl. KommFörfSthmSuppl. 1862—1910, s. 5 (1875). (De) antasta prostituerade qvinnor. Strindberg NRik. 70 (1882). Andligen prostituerad. SvD(B) 1943, nr 185, s. 6. 3SAH LVIII. 2: 427 (1947).
b) i substantivisk anv.: kvinna l. man som (mer l. mindre yrkesmässigt) skaffar sig inkomster gm tillfälliga o. lösa könsförbindelser; sköka. Schulthess (1885). Unga prostituerade med fräcka miner. Lundin NSthm 536 (1889). En helt vanlig polisjagad och ödesslagen prostituerad. Hellström Malmros 197 (1931). Manliga prostituerade. 2SvUppslB 23: 402 (1952). särsk. rel.-hist. om kvinna l. man (hos forntida kulturfolk) som ägnade sig åt tämpelprostitution i samband med kulten av vissa kvinnliga gudomligheter. Klein Frazer 393 (1925). (I Astartes) tempel funnos prostituerade av båda könen. SvUppslB 2: 598 (1929). jfr TÄMPEL-PROSTITUERAD.
2) (numera i sht med anslutning till 1) (offentligt) blottställa l. prisge l. vanhedra l. skämma ut (ngn l. ngt); äv. refl., särsk.: utsätta sig för allmänt åtlöje l. för vanhedrande behandling l. omtal o. d. OxBr. 10: 204 (1617). Så finnas wäl många som sättia en slijk Fontan på sig till att behaga manspersoner, och prostituera sin dägelighet. VDAkt. 1699, nr 541. Prästerskapet skulle .. icke prostituera sig med tvister inför verldsliga Domstolar. Wallquist EcclSaml. 5—8: 464 (1794). Wägner Norrt. 52 (1908). Staf PolisvSthm 350 (1950). — särsk. (†) i vissa uttr.
b) prostituera ngt till ngt, utsätta ngt för ngt (obehagligt l. vanhedrande). Det är billighit, at man enteligen Skoner Academiens heder och then icke prostituerer till alla ha[n]da omdömen. Schück VittA 3: 346 (i handl. fr. 1677).
c) prostituera ngn att göra ngt, offentligen uppmana ngn att göra ngt. Cavallin Herdam. 5: 164 (i handl. fr. 1784).
Spalt P 2095 band 20, 1954