protes | SAOB

Publicerad 1954

PROTES prωte4s l. pro-, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes förr äv. den nylat. formen prothesis. NF (1889).

Ordformer

(förr äv. -tés)

Etymologi

[jfr t. prothese, eng. prothesis, fr. prothèse, nylat. prothesis; ytterst av gr. πρόσϑεσις (varav t. o. eng. prosthesis, fr. prosthèse), tilläggande, tillägg, vbalsbst. till προστίϑημι, tillägger, tillsätter, av πρός, till, o. τίϑημι, sätter, ställer, lägger (se TEMA, TES); formen protes (liksom t. prothese osv.) har uppkommit gm anslutning till gr. πρόϑεσις, framförställande]

1) i sht med. (av metall l. trä l. plast o. d. framställd) ersättning för en förlorad (del av) lem, konstgjord lem, konstgjord arm (hand, fot osv.), konstgjort ben, träben; äv. om (av glas l. plast l. emalj o. d. framställd) ersättning för ett förlorat öga, emaljöga; äv. om gm plastisk operation o. d. framställd ersättning för l. förbättring av en del av människokroppen (t. ex. av näsa l. käke). NF 20: 1841 (1899). Wedin Rothstein Welzl 211 (1932). jfr BEN-, KÄK-, ÖGON-PROTES.

2) i sht tandtekn. (av metall l. kautschuk l. porslin l. plast o. d. framställd) ersättning för förlorad tand l. för förlorade tänder, löstand, löständer, lösgom; stundom äv. abstrakt: förfärdigande l. framställning av konstgjorda tänder l. tandproteser o. d. Hygiea 1892, 1: 174. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 50 (abstr.). SFS 1944, s. 1600. jfr TAND-PROTES.

Ssgr (i fackspr.): PROTES-ARBETE~020. särsk. konkret, till 2: (tand)protes. Hygiea 1892, 1: 178. —

(2) -AVDELNING~020. avdelning på tandläkarinstitut där undervisning meddelas i protestillvärkning. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 57. —

(1) -BÄDD. underlag för ögonprotes. Löwegren Oftalm. 88 (1923). —

(1) -FICKA. på operativ väg framställd fördjupning i vilken ögonprotes kan insättas. Löwegren Oftalm. 91 (1923). —

(1) -KÄNGA. känga med extra tjock botten för förlängning av ett (på grund av förlamning o. d.) onormalt kort ben. Haglund HållnRörOrg. 2: 72 (1924). —

(2) -LABORATORIUM. på tandläkarinstitut o. d. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 65. —

-LÄRA, r. l. f. lära(n) l. vetenskap(en) om förfärdigande av proteser; särsk. till 2, ss. benämning på ett undervisningsämne vid tandläkarinstitut. OdontT 1893, nr 1, s. 19 (1892). —

(2) -LÄRARE. (numera knappast br.) lärare i proteslära. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 64. —

(2) -PROV. vid tandläkarexamen. BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 53. —

(1) -STRUMPA. vid benprotes: på den kvarvarande delen av benet anbragt hylsa av trikå l. dyl., avsedd att förekomma skavning från protesen. DN(B) 1949, nr 68, s. 3. —

(1, 2) -TILLVÄRKNING~020. Östergren (cit. fr. 1916).

Spalt P 2104 band 20, 1954

Webbansvarig