Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVENY prω1veny4 l. prωv1– l. prå1– l. prov1-, r. l. m. (HSH 32: 319 (1663), Callerholm Stowe 390 (1852)) l. n. (BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 40, Auerbach (1913)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(-ve- 1663 osv. -vi- 1670. -neu 1668. -nu 1679—1874. -nue 1663—1771. -nuen, sg. best. 1670—1778. -nuet, sg. best. 1874. -nüe 1727. -ny 1845—1915)
Etymologi
[jfr t. provenu, ä. eng. provenue; av ä. fr. provenu, eg. p. pf. av provenir, uppkomma m. m., av lat. provenire (jfr PROVENIENS)]
1) (numera knappast br.) avkastning (se d. o. 4), vinst; jfr REVENY. HSH 32: 319 (1663). (Vi) oss förplichte medh .. deras Arf .. sådan opsicht hafwa, att det .. medh proveneu och Jnteresse a 6. pro Cento åhrligen förräntas. BoupptSthm 1668, s. 1338, Bil. 2NF (1915).
2) (†) vinstandel tillkommande försäljare l. mellanhand, provision, ”procent”. Tvänne på auction försållde hästar sedan provenuën blifvit afdragen — 104: —. BoupptVäxjö 1778.

 

Spalt P 2151 band 20, 1954

Webbansvarig