Publicerad 1954 Lämna synpunkter PRUPPA prup3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. Etymologi [sv. dial. pruppa; jfr nor. dial. pruppa; av ljudhärmande urspr.; jfr PRUMPA] (i vissa trakter, starkt vard.) fjärta. Larsson i By StugFolk 122 (1930). Spalt P 2182 band 20, 1954 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se