Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÅNGA, v.2 -ade. vbalsbst. -EN (G1R 18: 38 (1546)); -ARE (se d. o.); jfr PRÅNG, sbst.2
Ordformer
(prong- 1544—1580. prång- 1546—1712)
Etymologi
[fsv. (ut)pranga; jfr d. prange, nyisl. pranga; sannol. etymologiskt identiskt med PRANGA]
(†)
1) driva handel med l. försälja olika slags varor, utprångla (ngt); (försöka) sälja (ngt) så dyrt som möjligt; äv.: (försöka) sälja en vara för högre pris än den är värd gm att varan i fråga har putsats upp så att den ser bättre ut än den är; skoja, svindla; äv.: uppköpa varor billigt för att sedan sälja dem med förtjänst; äv.: pruta; jfr PRÅNG, sbst.2 G1R 16: 625 (1544). Ingen som bonde ware will .. skal sådant olagligit landzköp och prången j någen måtte driffwe. Därs. 18: 38 (1546). (Sv.) prånga, vthputza, (lat.) mangonizare. Linc. (1640). Spegel 351 (1712).
2) bildl., i uttr. prånga tankar hur ngt skall göras, fundera på hur ngt skall göras. Min’ fiender många, / Som .. / Stämpla med swick, och listige tanckar prånga, / Hurulund’ the må min siäl fälla och fånga. Wivallius Dikt. 78 (1631).
Särsk. förb.: PRÅNGA UT. (†) till 1: sälja (ngt) dyrt, prångla ut (ngt) så dyrt som möjligt. G1R 18: 39 (1546). Borgerne .. prånge thett (dvs. kornet) iblandh bönderne vth så dyrtt som the sielfwe wele. SUFinlH 1: 288 (1602). jfr utprånga.
Ssg: (1) PRÅNGE-KONST. (†) konst(en) att putsa upp varor så att de kunna säljas med god förtjänst. Linc. (1640). Hamb. (1700).

 

Spalt P 2226 band 20, 1954

Webbansvarig