| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRÄNTA prän3ta2, v. -ade ((†) sup. pränt SkrVSocLd 20: 82 (1697), 3SAH 15: 344 (1720). — p. pf. pränt Schroderus Dict. 211 (c. 1635), Nyberg 3: 260 (1842); prenthith TbLödöse 283 (1593)). vbalsbst. -AN (†, HSH 13: 317 (1551)), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr PRÄNT.
1) (numera knappast br.) mångfaldiga l. framställa (en bok l. ett brev o. d.) gm tryckning, trycka; äv.: utsända l. utge (en bok osv.) i tryckt form; äv.: trycka mönster o. d. på (tyg); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr PRÄNT 1. Prentat j Stocholm. OPetri 1: 120 (1526). Thet omak och arbeth, som I haffue .. hafft för the Finske böckers prenthan och tryckerij. HSH 13: 317 (1551). En grön klädes kiortel med präntat sammets öfverlif. Svensson SkånFolkdr. 317 (cit. fr. 1739). Den gamla svenska redligheten, som föreställer sig att allt prentadt är sanning. Järta 2: 382 (1824). Hvart präntadt ord (i bibeln). Topelius Planet. 1: 33 (1889). (Sv.) Som om det vore präntadt, (eng.) like print. WoH (1904); jfr a. — jfr IN-PRÄNTA. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som tala som det vore präntat (pränt) o. d., tala klart och tydligt. I talen just, som det vore pränt. Ehrenström Öfverd. 10 (1739). Han tahlar som säijes prentat eller som det vore tryckt. Höpken 1: 410 (1768). Läs nu efter mej (dvs. vid edgång) som det vore pränt. Bellman (BellmS) 2: 122 (c. 1784, 1791).
b) (†) i uttr. ngt är sanning som det vore präntat (pränt), ngt är alldeles sant. Dalin Vitt. 5: 75 (c. 1753).
c) (†) ironiskt, i uttr. ljuga liksom det vore präntat (pränt), ljuga ohämmat. Ni flickor kunna ju eljest ljuga liksom det vore prännt. Altén Fästm. 45 (1796).
3) (†) inrista (ngt), ingravera (ngt). Svart Ähr. 49 (1560). Kom, ögnen alla tre / Hvad pränt och ristadt står på dessa resta stenar. Bellman (BellmS) 7: 164 (1792; möjl. till 4). (Sv.) Pränta .. (t.) In Kupfer stechen. Heinrich (1828).
4) skriva (ngt) med tryckbokstäver l. (i sht förr) med frakturstil; skriva tryckbokstäver, texta; särsk. allmännare: skriva (ngt) mycket (långsamt o.) omsorgsfullt o. med strävan att åstadkomma skönskrift; förr äv. i allmännare anv.: skriva; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr slutet); jfr PRÄNT 4. En (vackert) präntad adress åtföljde avskedsgåvan. TbLödöse 283 (1593). I gå[r] afftons fick åhter iagh edert sidsta brefv, och pränta[r] iagh nu svar. Carl XII Bref 322 (1704). Bibelspråken ofvanför ingångsdörrarna (till Nykarleby kyrka), präntade med tydlig frakturskrift. FinMus. 1907, s. 78. Kan du skriva också? viskar Sigga. .. Nej, svarar jag försynt: bara pränta. Törngren Gunnarsson Barn. 167 (1924). Fogelström Vakna 258 (1949). — jfr AV-, NED-PRÄNTA. — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om (hand)stil o. d.; äv.: sirlig, snirklad; äv. ss. adv. Weste (1807). Handstilen (i ett brev) var prentadt prydlig. Topelius Planet. 1: 93 (1889). Den mest siratliga och präntade piktur. Schiller DrMargNyck. 155 (1930). Swensson Willén 199 (1937).
5) mer l. mindre bildl. Börk Darius 291 (1688). Ödet, monne thet i hårda Marmorstenar / Hvart Gifftobref har prent, som thet skal äntlig bli? OKolmodin (1720) i 3SAH 15: 344. Det är blott arbetets och mödornas adelsdiplom, som präntats uppå dessa solbrända näfvar. Jolin Mjölnarfr. 103 (1865). Tavaststjerna Morg. 19 (1884). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) med avseende på bild(er), kunskap o. d.: (djupt o. varaktigt) fästa l. (in)prägla (ngt i ngn l. i ngns minne, själ o. d.). SkrVSocLd 20: 13 (1688). Din liufva bild och däglighet / Stod präntad i min hug och tycke! ÖB 138 (1727). Jag .. mod i sonen sökte pränta. Kolmodin QvSp. 1: 674 (1732). Att du .. står ut med att pränta Gramatika i dina .. ungar var mig kärt att se af ditt sednaste bref. Bremer Brev 4: 244 (1862). VLitt. 2: 309 (1902). jfr IN-PRÄNTA.
b) (†) tjata l. gnata. I fjorton dagars tid predikade hon för mig, och prentade sent och bittida (nämligen om pängar som mannen supit upp). Palmblad Nov. 4: 24 (1851).
c) (†) (tydligt) visa (ngt), avspegla (ngt). Gif mig tålamod at vänta, / Tils man slagit för mig i, / Lät sen mina ögon pränta / Hjertats ro i fylleri. Bellman (BellmS) 2: 139 (1772, 1791).
d) (†) uttala (ngt) mycket tydligt; särsk. intr.: använda ett (överdrivet) tydligt uttal. Kellgren (SVS) 4: 5 (1778). (Sångaren) egde (tydligt textuttal) utan att förfalla i felet att kursivera eller prenta. Norman MusUpps. 70 (1883, 1888). Vinterg. 1894, s. 22.
PRÄNTA IN10 4. till 5 a; särsk. i uttr. pränta in ngt i (l. hos) ngn l. sig l. i minnet o. d., inprägla l. inpränta ngt i ngn l. sig l. i minnet osv.; äv. refl. med saksubj.: fästa sig (i minnet o. d.). Sahlstedt (1773). Det man lärer i barndomen prentar sig bättre in i minnet. Nordforss (1805). Läkarna böra .. hos individerna pränta in sunda vanor och nöta bort ovanor. DN(A) 1930, nr 106, s. 1. jfr inpränta. —
PRÄNTA NED10 4 l. NER4. till 4: skriva ned (ngt) långsamt o. omsorgsfullt (l. mödosamt), plita ned (ngt). Samtidigt sitter konungen .. och präntar ned ett brev till fältmarskalken Rehnsköld .. och bokstäverna bli grova och otympliga. Granlund Prins. 103 (1915). jfr nedpränta. —
PRÄNTA UT10 4. (tillf.) till 4: skriva ut (ngt) med tydlig (skön)skrift. Topelius Läsn. 7: 45 (1891).
-STIL. gotisk skrivstil, fraktur(stil); äv.: skönskrift; särsk. i uttr. i präntstil, med gotisk skrivstil, präntat. JBureus (1602) i 3SAH 23: 298. Öfver och under bilden (i en handskrift) läses Jak. 5, 13 samt Dan. 9, 4; båda språken fullständigt utförda i präntstil. KKD 3: XVIII (1907).
B (†): PRÄNTE-BÄR, se A. —
-KONST.
(1) -REDSKAP. boktryckeriutrustning. Tiil nielss olsson paa Stægeborgh at han aristereth lather (dvs. låter beslagtaga) then prentteredhscap j Sudherköpungh. G1R 3: 311 (1526).
1) (†) till 1: boktryckare. FörsprNT 4 b (1526). The predicare och prenthere som wpfyltt haffua menige rikett medt theris falska predican och böker. G1R 6: 389 (1529). Schroderus Dict. 46 (c. 1635). jfr bok-präntare.
2) (numera bl. tillf.) till 4: person som präntar l. textar l. skriver skönskrift; skrivare; textare, kalligraf. Rondeletius 4 (1614). BohemAkademist. 107 (1931).
PRÄNTERI104, n. (-arij 1526. -eri (-ii) 1526—1939) [jfr (ä.) dan. o. mlt. prenteri] (om ä. förh.) till 1: (bok)tryckeri. Ær ecke heller vor vilie at nogit prentarij skal vprettes i Sudercöping Thet prenterii till förfong som nw j Stocholm med swaar kost vpretthet ær. G1R 3: 314 (1526). SvFolket 4: 284 (1939; om ä. förh.).
Spalt P 2239 band 20, 1954