Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÄSTGÅRD präs3t~gå2rd, r. l. m. ((†) n. Murenius AV 20 (1637: prestegårdet, sg. best.)); best. -en (jfr formavd. nedan) (ss. n. -et, se ovan); pl. -ar (Schmedeman Just. 253 (1647) osv.) ((†) -er SynodA 2: 47 (1586), Bolinus Dagb. 66 (1679)).
Ordformer
(priste- 1596 (: pristegårdz bygning). präst- (pre-) 1587 osv. prästa- (pre-) 1565—1833. präste- (pre-) 1521—1851 (: prestegårdstaken). -gard 1521—1657. -gord 1710. -gålen, sg. best. 1645. -gåln, sg. best. 1796—1890. -gård (-dh) 1528 osv. -gården (-dh-), sg. best. 1524 osv. -gårdt (-th) 1527—1587)
Etymologi
[fsv. prästa garþer, prästgarþer, motsv. d. præstegård, isl. prest(a)garðr; av PRÄST o. GÅRD, sbst.1]
boställe med bostad för kyrkoherde l. annan innehavare av en ordinarie prästerlig tjänst (i Sv. tidigare, utom i städer, bestående av en större, i mantal satt, jordegendom, numera, enl. lag av den 9 dec. 1910, av tomt med vissa laga hus samt, där hinder icke möter, erforderligt område till trädgård); ofta med tanke företrädesvis l. enbart på bostadsbyggnaden l. de laga husen (o. närmast omgivande område); vard. äv. om prästlöneboställe; jfr PRÄST-BOL, -BORD, -BOSTÄLLE. SthmSkotteb. 3: 192 (1521). Laga husasyn i prestagårder uti städerne och på landzbygden. RA I. 3: 104 (1593). 2RA 1: 661 (1723). Uti Prestgåln slamrades i mortlar, / Brottom hade alla husets hjon. Lenngren (SVS) 2: 345 (1796). Svenska prestgårdar hafva varit barndomshem för rätt många bland våra skalder. 2SAH 59: 1 (1882). En gammal prästgård, så övervuxen med kaprifol och murgröna att (osv.). Hellström Malmros 207 (1931). — jfr LANT-, MOR-PRÄSTGÅRD.
Ssgr: PRÄSTGÅRDS-ARRENDATOR. dels (förr) om arrendator av (jordägorna till) prästgård av äldre typ, dels om arrendator av prästlöneboställe. Hagström Herdam. 1: 284 (1897). TurÅ 1952, s. 226. —
-BYGGE. = -byggnad 1. Thomson StPrästv. 232 (1951). —
-BYGGNAD.
1) abstr.: byggande (o. underhåll) av prästgård. 2RARP I. 2: 319 (1720). SFS 1894, nr 17, s. 8.
2) konkret: bostadsbyggnad (l. annat laga hus) på prästgård. Det var en sannskyldig skog av körsbärsträd snett bakom prästgårdsbyggnaden åt söder. MinnGPrästh. 6: 124 (1930). —
-BYGGNING.
1) (numera föga br.) abstr., = -byggnad 1. ÄARäfst 98 (1596). VästeråsDP 20/5 1620.
2) konkret, = -byggnad 2. MinnGPrästh. 6: 224 (1930). —
-BÄNK. (i vissa trakter) i kyrka: bänk reserverad för prästen o. hans familj. FinKyrkohSP 3: 154 (1662). Tavaststjerna Inföd. 288 (1887). —
-DOTTER. dotter i prästgård, prästdotter. Schwartz Pos. 91 (1863). —
-DRÄNG. (i sht förr) Lagerlöf ArnePenning. 25 (1903). Moberg Rid 193 (1941). —
-FLICKA, f. flicka hemmahörande i prästgård; särsk. om prästdotter. Söderberg Heine Tyskl. 152 (1919). —
-FOLK(ET). jfr folk 3 g. MinnGPrästh. 6: 212 (1930). —
-FRÖKEN. jfr -flicka. Melin Dikt. 138 (1888). —
-GÄRDE. (förr) jfr gärde 3. VDAkt. 1717, nr 208. Strindberg SvÖ 1: 227 (1882). —
-IDYLL. i sht litt.-hist.; jfr idyll 1. (Voss’ epos) Luise är en prästgårdsidyll. Schück SvLitt. 2: 158 (1935). —
-JORD. särsk. (förr) om de jordägor som hörde till en prästgård av äldre typ. Auerbach (1913). Hellström Malmros 207 (1931). —
-LUNK. (mera tillf.) = präst-lunk. (Hästarna) tycktes föredra en hederlig prästgårdslunk i stället för den vanliga raska herrgårdstakten. Stjernswärd Snopp. 5 (1930). —
-MAMSELL. (om ä. förh.) jfr -flicka. Strindberg NRik. 64 (1882). —
-PIGA. (i sht om ä. förh.) Wetterbergh Penning. 18 (1847). Moberg Rid 88 (1941). —
-SKOG. (förr) BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52, s. 28. —
-TORPARE. (förr) Axelson K12-Tid 135 (1888). —
-ÖL. (förr) ett slags starkt (i prästgårdar bryggt) öl. Wetterbergh Penning. 278 (1847). Berlin Lsb. 208 (1866).

 

Spalt P 2270 band 20, 1954

Webbansvarig