Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PSYKE psy3ke2, äv. sy3-, stundom 40, i bet. 1 r. l. f. (Atterbom SDikt. 2: 278 (1816, 1838) osv.) l. (numera vanl.) n. (Arbetet 1907, nr 23, s. 2, osv.), ss. personifierande f., i bet. 2 r. l. f.; best. -en, ss. n. -et, förr äv. i best. anv. utan slutartikel (Elgström Frunt. 111 (1809), Rydberg 13: 159 (c. 1885)); pl. -en.
Ordformer
(psyche 1809—1935. psyché 1834—1847. psyke 1876 osv.)
Etymologi
[jfr d. psyke, r., t. psyche, f., eng. psyche, fr. psyché, f., lat. psyche, f.; av gr. ψυχή, f., andedräkt, liv, själ (i gr. mytologi ofta personifierad ss. en ung flicka med fjärilsvingar l. som en fjäril), till ψύχειν, andas, blåsa. — Jfr PSYKASTENI, PSYKISK, PSYKO-, PSYKOS m. fl.]
1) själ, ande, själsliv; det själsliga, det psykiska (hos viss varelse l. över huvud); stundom: själsbeskaffenhet, skaplynne, sinnesriktning, mentalitet, anda; i vitter stil stundom mer l. mindre personifierande. Elgström Frunt. 111 (1809). Frisk är din kraft. Din Psyche nå ej åren. Atterbom SDikt. 2: 278 (1816, 1838). Den mänskliga psyke. Rydberg 13: 159 (c. 1885). Utvecklingen af Tegnérs psyke. Wrangel MvSchwerin 186 (1912). Den gustavianska tidens psyke. Fatab. 1928, s. 80. Franskan tycks ligga väl till för det kvinnliga psyket. ST 1937, nr 81, s. 11. — särsk. [jfr motsv. anv. av SINNE, SJÄL] (mera tillf.) i utvidgad anv., om person. Svaga psyken tro allt för att kompensera en sorg. NDA 1938, nr 263, s. 11.
2) [efter fr. psyché i motsv. anv.] (förr) större, fristående (ofta på trissor l. hjul flyttbar), i en ram kring sin horisontella mittaxel svängbar toalettspegel, i vilken en person kan se sig i helfigur. VexjöBl. 1834, nr 50, s. 4. En framför sin psyche sig adoniserande sprätt. Gosselman Sjöm. 1: 119 (1839). VeckoJ 1954, nr 36, s. 11.

 

Spalt P 2309 band 21, 1955

Webbansvarig