Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUISSANCE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(puisence 1785. puissance c. 1700—1837, 1904. puissencer, pl. 1729—1731)
Etymologi
[jfr t. o. eng. puissance; av fr. puissance, avledn. av puissant, mäktig, inflytelserik, kraftig, av lat. potens, mäktig, kraftfull (se POTENT)]
(†)
1) makt (se d. o. 11), herravälde. Swedberg Schibb. 293 (1716). Ekbohrn (1904).
2) konkret, om ngn l. ngt som har (stor) makt.
a) mäktig l. inflytelserik person. Denne herre hade .. warit en och annan gång af påwen, och andra puissancer hulpen till feta beneficier. SvBrIt. 1: 26 (c. 1700). Biurman Brefst. 163 (1729).
b) stat, rike, makt (se d. o. 14). 1BorgP 254 (1714). I sigte af Svenska Kuster .. förväntas af alla Puissancers Flåttor .. första Saluten. ReglArméenFl. 1788, s. 64. Pfeiffer (1837).

 

Spalt P 2354 band 21, 1955

Webbansvarig