Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PULLULERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. pullulieren, spira upp, fr. pulluler, föröka sig rikligt; av lat. pullulare, spira upp, utveckla sig; till pullulus, diminutiv av pullus, unge, ungt skott (se PULLA, sbst.2)]
(†) i uttr. pullulera från ngn, alstras av ngn (i stor myckenhet). Bland de 999 Operor, som pullulerat från Brodren Ristell, är en, benämd Sethos. Kellgren (SVS) 6: 127 (1783).

 

Spalt P 2363 band 21, 1955

Webbansvarig