Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PULSOMETER pul1sωme4ter, äv. -so-, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t. o. eng. pulsometer, fr. pulsomètre; av lat. pulsus, slag (se PULS, sbst.1), o. -METER; den med en pulsometer uppfordrade vätskemängden kan bestämmas med ledning av apparatens hörbara slag]
i sht tekn. pump bestående av två med ventiler förenade rum i vilka tryck o. vakuum växelvis värka; i sht förr särsk. om sådan pump driven med ånga som värkar direkt på den vätska som skall uppfordras utan förmedling av ngn mekanisk anordning; jfr PULSATOR a. TT 1874, s. 64. (Vid ett badhus i Stockholm finns) en stor pulsometer, som befordrar vattnet upp till reservoarerna. Lundin NSthm 141 (1888). En kolsyredriven pulsometer. TT 1940, AutMot. s. 15.
Ssgr (tekn.): PULSOMETER-KAMMARE, r. l. m. om vartdera av de båda rummen i en pulsometer. TT 1890, s. 118. —
-VENTIL. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 71.

 

Spalt P 2375 band 21, 1955

Webbansvarig