pulverisera

Publicerad 1955

PULVERISERA pul1verise4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2 (pulverise´ra Weste), l. PULVRISERA pul1vrise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. PULVISERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; PULVERISATION (se avledn.); -ARE (se avledn.); PULVERISATOR (se avledn.).

Ordformer

(puleveriser- 1788. pulveriser- 1623 osv. pulverizer- 1555—1650. pulviser- (pulvicer-) c. 1645—1675. pulvriser- 1808 osv.)

Etymologi

[y. fsv. pulverisera; jfr mlt. pulveriseren, t. pulverisieren, eng. pulverize, fr. pulvériser, mlat. pulverizare, alla med bet.: pulverisera, o. senlat. pulverizatus, pulveriserad; till PULVER]

1) motsv. PULVER 1: förvandla (ngt) till pulver (gm krossning, stötning, malning, rivning l. annan bearbetning), finstöta, finmala, finriva. G1R 25: 532 (1555). När aloes-extrakt skal pulfveriseras, måste (osv.). Darelli Sockenapot. 30 (1760). Pulvriserad Smärgel. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 157. Natriumhydroxid i pulveriserad form. Bolin VFöda 40 (1933). jfr FIN-PULVERISERA o. EXTEMPORE-PULVERISERING.

2) i utvidgad anv.

a) krossa fullständigt, söndersmula; äv. bildl.; särsk. i fråga om kritik: nedgöra, ”göra kål på” (en uppfattning l. en författare o. d.). Kellgren (SVS) 4: 146 (1780; i fråga om kritik). (Japanerna) kunde .. koncentrera flera hundra kanoner mot det olyckliga fortet som på mindre än en vecka skulle vara pulveriserat. GHT 1904, nr 275 B, s. 1.

b) (numera föga br.) med avs. på vätska: fördela i fina partiklar gm tryck. Tholander Ordl. (c. 1875). Blandningsrummet, där benzinen inkommer pulveriserad och blandas med luft. TT 1901, Allm. s. 37. 2NF 22: 583 (1915).

3) (enst., †) motsv. PULVER 2 c: behandla med välluktande pulver. Pulvriserade mumier. Lundgren MålAnt. 2: 15 (1872).

Ssgr (till 1, i fackspr.): PULV(E)RISERINGS-APPARAT. Ahlberg FarmT 364 (1899). —

-MASKIN. AHB 131: 9 (1887).

Avledn.: PULVERISABEL, adj. [jfr eng. pulverizable, fr. pulvérisable] (†) till 1: pulveriserbar. VetAH 1771, s. 120. —

PULVERISATION10104, äv. 010—, l. PULVRISATION1004, äv. 01—, r. l. f. [jfr t. pulverisation, eng. pulverization, fr. pulvérisation] till 1: pulverisering. Wallerius ChemPhys. 1: 71 (1759). —

PULVERISATOR 10032, äv. 01—, äv. —40, l. PULVRISATOR1032, äv. —40, r. l. m. [jfr eng. pulverizator] tekn.

1) till 1: apparat för pulverisering av fasta ämnen, krosskvarn. KatalIndUtstSthm 1897, s. 185. 2UB 2: 557 (1901).

2) (föga br.) till 2 b: apparat för finfördelning av vätskor gm tryck (utövat av mekaniska anordningar l. ånga l. komprimerad luft), spridare; särsk. om sådan apparat som användes vid oljeeldning för att finfördela brännoljan. TT 1886, s. 24. Körtings pulverisator .. arbetar uteslutande med självtryck å oljan. JernkA 1920, 2: 27. jfr ång-pulverisator. —

PULVERISERARE l. PULVRISERARE, r. l. m. tekn. till 1: apparat för pulverisering; jfr centrifugal-pulveriserare. —

PULVERISERBAR l. PULVRISERBAR, adj. [jfr t. pulverisierbar] till 1: som kan pulveriseras. Nyblæus Pharm. 51 (1846). —

PULVERISERLIG, adj. (†) till 1: pulveriserbar. (Arsenik) är skör ock pulveriserlig. VetAH 1744, s. 34. Rinman JärnH 601 (1782).

Spalt P 2381 band 21, 1955

Webbansvarig