| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUNGA puŋ3a2, v. -ade.
(vard.) i förb. punga ut10 4, ge ut pängar; ge ifrån sig l. betala (ett belopp); numera företrädesvis i uttr. punga ut med ngt. KKD 7: 178 (1708). Han skal väl ändå med tiden punga ut med penningarne. Modée HåkSmulgr. 97 (1738). Sterner hade .. skrivit på en växel åt en god vän, som råkade på obestånd så att han fick punga ut beloppet. Moberg Rosell 221 (1932). Dora har kostat mig åtskilligt. Det är inte litet jag har fått punga ut med. Krusenstjerna Pahlen 4: 345 (1933). — jfr UT-PUNGA.
Spalt P 2415 band 21, 1955